Demokrati

Vi måste prata om de skyhöga våldtäktstalen

Turkiet kan lugna sig med sina varningar för Sverige - men i Sverige finns anledning att arbeta för att våldtäktsstatistiken ska stämma överens med verkligheten. Det blir olyckligt om traumat efter en grov gruppvåldtäkt likställs med att någon har haft sex i sömnen. För att damma av en gammal feministisk anmälningskampanj: #ViMåstePrataOmDet.

När utrikesminister Margot Wallström nyligen kritiserade Turkiets lagstiftning kring sexbrott gällande barn, svarade Turkiet med en film på Istanbuls flygplats som varnade resenärer från att åka till våldtäktslandet Sverige. #DontTravelToSweden blev en populär hashtag.

Inte bara i Turkiet förfäras man. I somras bilsemestrade jag i Europa. Så fort jag sa varifrån jag kom fick jag medlidsamma blickar och vi har hört vad som sker, ni har världens högsta våldtäktsstatistik.

I svensk press är man numera tvungen att urskuldra sig. Experter förklarar statistiken med att vi tar sexuella övergrepp på allvar, att anmälningsbenägenheten är hög och mörkertalet lågt. Så vänder vi det skrämmande till något att stoltsera med.

De skyhöga våldtäktstalen blir ett problem när alla - inrikes som utrikes - använder siffrorna för egna politiska syften. Somliga vill påvisa att det är flyktingpolitikens fel, andra att alla män är våldtäktsmän och att mer av samhällets resurser måste läggas på kvinnor/poliser/gatubelysning/hbtq-certifiering.

Dessutom finns ett stort glapp mellan anmälda brott och fällningar. Ytterst få våldtäkter leder till åtal, men det beror inte på att polis och rättsväsende gör ett dåligt jobb. Snarare än att Sverige är rättsosäkert beror anmälningsbenägenheten på många års radikalfeministiskt kampanjande.

Anna Svensson och Alvina Chamberland kritiserar i sin bok Allt som är mitt hur polisanmälan paketeras som ett sätt att lämna över sitt trauma i statens händer och därigenom befria sig från övergreppet. Att anmäla en våldtäkt har blivit ett självändamål av nästan religiös betydelse och en del i reningsprocessen.

Samtidigt har definitionen av vad som är våldtäkt förskjutits och utvidgats. Det blir olyckliga konsekvenser när några grupper i samhället har en annan uppfattning än juridiken om vad våldtäkt är.

Sex är komplicerat. Det finns ingen manual över hur du får ett tillfredsställande sexliv som passar just dina preferenser. Man går på pumpen åtskilliga gånger innan man ens börjar orientera sig någorlunda, ligger med fel personer, går med på sådant som man efteråt inser att man inte gillar, säger inte nej tillräckligt tydligt. Alla dessa tråkiga och ibland väldigt ångestfyllda upplevelser kan i Sverige i dag uppfattas som olika grader av våldtäkt, trots att det snarare handlar om outvecklad självkännedom eller dålig kommunikation. Vad gör det med folks sexliv när våldtäktsbegreppet utvidgas?

Medan de politiska effekterna blir enorma kan man ifrågasätta effekten för anmälarna. Det finns en anledning till att anmälan ibland kallas en andra våldtäkt. Samtidigt finns risken att begreppet våldtäkt lakas ur men också att effekten av ”våldtäkt” överdrivs. Våldtäkt har laddats upp med all ångest från de mest extrema och ovanliga fallen för att sedan appliceras på vardagliga och rätt odramatiska situationer. 

Det blir olyckligt om traumat efter en grov gruppvåldtäkt likställs med att någon har haft sex i sömnen. Båda är våldtäkt, men gradskillnaden är inte oväsentlig.

Turkiet kan lugna sig med sina varningar för Sverige, men i Sverige finns anledning att arbeta för att statistiken ska stämma överens med verkligheten.

Vad är målbilden med alla våldtäktsanmälningar? Finns det bättre sätt att må mindre dåligt efter en negativ sexuell upplevelse än att polisanmäla? För att damma av en gammal feministisk anmälningskampanj: #ViMåstePrataOmDet.

Turkiet kan lugna sig med sina varningar för Sverige, men i Sverige finns anledning att arbeta för att statistiken ska stämma överens med verkligheten.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.