Förskola

Vi är alla beroende av att nattis finns

Nattis ryker när kommuner måste spara - trots att barnomsorg är en förutsättning för att kunna försörja sig. Det här är helt enkelt inte en fråga för individen, utan ett gemensamt ansvar. 

Den nattöppna barnomsorgen i Danderyd ska stänga, meddelar lokaltidningen Danderyds nyheter. Artikeln sticker ut på grund av den ansvariga politikerns klumpiga uttalanden, där hon bland annat förutsätter att barnet till en ensamstående mamma som protesterar mot nedläggningen har en tillgänglig pappa, pratar om rut-avdrag som en lösning och av oklar anledning hänvisar till att förskola inte fanns när hon själv hade småbarn.  

Samtidigt är den bristande medieträningen hos nämndordföranden förstås inte det verkligt anmärkningsvärda. Problemet är tudelat: dels är stängda nattis ett av många exempel på hur kommuner gärna vill bli av med Svarte Petter, dels visar det hur obenägna vi människor generellt är att betala vad något verkligen kostar.

Det är illustrativt att den ensamstående mamma Danderyds nyheter intervjuar säger att hon kommer att bli tvungen att flytta när nattis läggs ner. Behovet av barnomsorg på natten upphör ju inte. Det är bara någon annan kommuns skattebetalare som kommer att få stå för notan.

Mönstret går igen på många områden. Danderyd är inte den enda rika Stockholmskommun som konsekvent knappt bygger nya bostäder, eller som saknar ett allmännyttigt bostadsbolag. Det är ett sätt att forma kommunens skatteunderlag. Människor som inte har råd att efterfråga dyra villor får bo någon annanstans. Solna är ett annat exempel, där nyanlända förlorade sin bostad efter två år. Längre än så vill kommunen inte ta ansvar. Men bo måste de ju fortfarande göra. Oklart var.

Flera kommuner hyser planer på att avveckla nattis. Kommunernas ekonomi blir kärvare och många behöver spara. Nattis kan framstå som en lågt hängande frukt. I exempelvis Danderyd är 13 barn inskrivna. Det låter lite, men för dem som inte kan lösa sin barnomsorg på annat sätt är nattis en förutsättning för att över huvud taget kunna försörja sig.  

Det är ju inte heller en slump vilka som drabbas hårdast. Det gäller dels ensamstående föräldrar, och dels personer med arbetaryrken. Över 60 procent av kvinnor i arbetaryrken jobbar ibland obekväm arbetstid (och knappt hälften av männen). För tjänstemän är situationen en annan; cirka 75 procent arbetar enbart dagtid på vardagar.

Var femte förälder med ett arbetaryrke uppger att barnomsorgen sällan eller aldrig är öppen när de arbetar, enligt LO:s jämställdhetsbarometer.

Det innebär att behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid är klassrelaterat. Och samtidigt inte – vi är ju alla beroende av att de jobb som ligger på obekväm arbetstid utförs. Oavsett om det handlar om skiftarbete i industrin, sena öppettider i handeln eller vård och omsorg dygnet runt.

Tjänstemännen som aldrig behöver ha sina barn på förskola annat än dagtid vill gärna kunna beställa hämtmat sent. Men för att det ska vara möjligt måste nattis finnas.

I 24-timmarssamhället är behovet av barnomsorg helt enkelt inte en fråga för individen. Det är ett gemensamt ansvar för alla oss som använder varor och tjänster som produceras utanför kontorstid. Därför borde också alla kommuner vara skyldiga att tillhandahålla nattis.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.