SD:s tillväxt Hela debatten

Vi är på väg ut i okänd terräng

10,6 procent – det var SD-nivån inför riksdagsvalet som resulterade i höstens politiska kalabalik och som utmynnade i den omtvistade Decemberöverenskommelsen. Redan ett år senare låter det som en mycket låg nivå.

Man märker inte när man blir gråhårig, utan först när man verkligen blivit det. Gamla bilder visar inte bara hur man en gång såg ut. Framför allt syns kontrasten, hur mycket som har förändrats. Titta, håret hade färg på den tiden. Så snabbt den försvann.

Det har bara gått ett år, men redan nu har det blivit en tankeväckande tidsresa att återvända till opinionsläget inför riksdagsvalet 2014. I början av september, med ett par veckor kvar till valet, låg Sverigedemokraterna i snitt på 10,6 procent i mätningarna. Tio procent får sägas ha varit en symboliskt viktig gräns som diskuterades mycket. Skulle partiet ta sig över? Kunde de verkligen bli tredje största parti?

Många trodde inte det. Förr eller senare måste Sverigedemokraternas svit av fördubblade valresultat brytas. Nog fanns här ändå en naturlig övre gräns för hur stora de kunde bli? Det där taket som många spanade efter. 

En riktig röst i ett riktigt val med stora konsekvenser för regeringsmakten var ju ändå något helt annat än att fräsa till med SD i en opinionsundersökning. Nog skulle de där siffrorna avdunsta på valdagen när det var skarpt läge? Eller? Men taket är rörligt på samma sätt som opinionssiffror.

10,6 procent – det var SD-nivån inför riksdagsvalet som resulterade i höstens politiska kalabalik och som utmynnade i den omtvistade Decemberöverenskommelsen. Redan ett år senare låter det ändå som en mycket låg nivå. Det är värt att påminna sig och ger en känsla för proportionerna och dramatiken när samma genomsnittsvärde i skrivande stund visar dagsnoteringen 19,3 procent. Väljarlandskapet ommöbleras i våldsam fart.

LÄS MER: S har tappat var femte sympatisör

LÄS MER: DS Poll of polls: SD +59 procent sedan valet 

Grundfaktorn bakom Sverigedemokraternas tillväxt borde inte vara obekant för någon. Demoskop har i flera år undersökt invandringsopinionen. Den invandringskritiska gruppen dominerar och har blivit allt större. Det är med andra ord inget nytt att den invandringsnegativa opinionen är stor.

Men den politiska effekten har varit måttlig tidigare. Migrationsfrågorna intog ingen topposition på väljarnas dagordning – annat än för Sverigedemokratiska väljare. Det är inget unikt att se politiska frågor där folkopinionen skiljer sig från partipolitikens konsensus. En sådan avvikelse är möjlig så länge sakfrågan inte är särskilt viktig för särskilt många. Och så såg det ut med migrationsfrågorna. Jobben, vården, skolan, många väljare fokuserade i slutänden trots allt på annat.

Den handlingsfriheten tycks vara över. Parallellt med Sverigedemokraternas tillväxt blir också migrationsrelaterade frågor viktigare för allt fler. Här står det etablerade politiska systemet inför en särskild svårighet. För när det gäller migrationsfrågor finns sedan tidigare även en misstro mot sakligheten i medias rapportering. 

När SOM-institutet ställde frågan 2013 uppgav en knapp majoritet att de helt eller delvis instämde med påståendet att media inte berättar sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring. Återigen blir effekten av den misstron förmodligen långt större när sakfrågan ses som viktig av allt fler. Hur övertygar man någon som tvivlar på det som står i tidningen?

Så ser kontrasten ut när opinionskartan från september 2014 plockas fram. Hur kommer dagens läge att te sig om ett år? Jag vågar inte ens gissa. Vi är på väg ut i okänd terräng.

10,6 procent – det var SD-nivån inför riksdagsvalet som resulterade i höstens politiska kalabalik och som utmynnade i den omtvistade Decemberöverenskommelsen. Redan ett år senare låter det ändå som en mycket låg nivå.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.