Krönika
Omsorg
26 maj 2016 kl 15:37

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Vem ska vårda glesbygdens äldre?

Unga flyttar och äldre blir kvar i avfolkningshotade glesbygdskommuner. Hur ska det gå med omsorgen i framtiden? Frågan kändes akut när jag besökte ett informationsmöte om nedläggningen av vårdhemmet i Lima, i min tidigare hemkommun Malung-Sälen. \

Så många strömmade till att politiker och tjänstemän häpnade, över 150 personer. ”Så här mycket folk har det aldrig varit på ett kommunfullmäktigemöte”, sa socialnämndens ordförande Carina Albertsson.

Det viktigaste verkade vara att upplysa om att antalet 80-åringar i Lima minskar: 2017 blir de 11 färre, året därpå 8 och så vidare. Inte förrän 2022 kommer en ökning – med en person, enligt Statistiska centralbyrån. Personal från vårdhemmet påpekade att behov av korttidsboende inte uppstår på 80-årsdagen. Stroke inträffar allt tidigare, det kan handla om 50-åringar.

Till vårdhemmet kommer de medicinskt färdigbehandlade, de som är för friska för sjukhus men för dåliga för att klara sig hemma. Men de flesta vill bo hemma, sa socialnämndens ordförande och möttes av ett kraftfullt ”Nej!” från publiken.

Det var svårt att få grepp om vad kommunen ville – mer än klargöra att ekonomin är i kris. Och att vårdhemmets lokaler är hyrda, besparingen blir minst hyran på 1 245 000 om året. För vårdhemmets nedläggning finns inga kalkyler, inga beräkningar av vad det kostar att bygga om och organisera om verksamheten. Och personalen? Ja, den ska inte bli arbetslös, den får gå över till hemtjänsten. Publiken: ”Tänk om den försvinner till Trysil?” Att vårdpersonal försvinner till Norge har Dalarna bitter erfarenhet av.

Underskottet i Malung-Sälens kommun är galopperande. 50 miljoner ska sparas totalt. Socialnämndens ordförande betonade att behovet av hemtjänst har ökat med 150 procent på två år – utan att socialförvaltningen fått några nya pengar. Uppgången innebär 16 nya tjänster. Om det räcker med hemtjänst blir kostnaden ungefär hälften av särskilt boende, som kostar 600 000 per person om året.

Men till vårdhemmet är det ständig kö av medicinskt färdigbehandlade, ibland också döende. ”Ingen som inte vill dö hemma ska skickas hem”, sa socialnämndens ordförande och fortsatte: ”Om vi inte har en kö, då är vi överdimensionerade. Kommer alla in direkt har vi lokaler och personal som kostar pengar i onödan.”

En ”verksamhetsförskjutning” från särskilt boende till hemtjänst är tänkt att minska kostnaderna. Men, invände personal från vårdhemmet, ”vi får allt fler palliativa, det kräver mer personal”. I dag är vårdtiderna korta och ekonomin minst lika ansträngd i Landstinget Dalarna. Den som ska dö på sjukhus måste nog skynda sig och dö väldigt fort.

Nu skulle allt redas ut i arbetsgrupper med personalen. Annika Olofsson, anställd på vårdhemmet, tillät sig tvivla. ”Nu är det först semestertider, vi har en socialchef som ska sluta och en vård- och omsorgschef som är sjukskriven. Vi får inga klara besked, vi får inte se någon budget. Vi får allt det här i knät, personalen kommer med bra idéer, säger ni. Men hur ska vi kunna hitta på något, när ni inte kommer med några besked?” Då kom aftonens kraftigaste applåd. 

Den som ska dö på sjukhus måste nog skynda sig och dö väldigt fort.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.