Vem är kapten på den här skutan egentligen?

Förlåt men vem är egentligen kapten på den här skutan? Förtroendet för de stora partiernas ledare har varit lågt och i dalande det senaste året. Samtidigt är behovet av ett tydligt politiskt ledarskap större än på länge. Det är en olycklig kombination.

Socialdemokraterna och Moderaterna leds nu av personer som inte samlar ett nämnvärt större förtroende än väsentligt mindre partier. Men det som är slående är inte att två gamla tungviktare var och en för sig har klivit ned. 

Enskilda ledare har sina toppar och dalar. Det intressanta är att ingen annan har klivit upp. Sverige saknar i dag en politisk ledare som kan samla ett brett förtroende. Idel mellanviktare.

Sluta stirra på lägstanivåerna i förtroendesiffrorna. Håll i stället ögonen på den allt lägre högstanivån bland partiledarna. Det är den som speglar läget i svensk politik nu. Under många år låg den högsta förtroendesiffran omkring 50-procentsnivån. 

Det innebar att det fanns ett politiskt ledarskap som hade ett uttalat positivt förtroende hos ungefär halva svenska folket och en acceptans hos ännu fler. Det är sant att mycket handlade om Fredrik Reinfeldts ovanligt höga siffror, men man ska inte glömma att även Stefan Löfven kunde matcha honom i förtroendeligan inför riksdagsvalet 2014. 

Nu bär ingen ledartröjan längre.

Man kan alltid fundera på vad som beror på personuppsättningen och vad som beror på det politiska läget. Utfallet av riksdagsvalet, som Alliansen förlorade utan att någon annan samtidigt vann, skapade onekligen osedvanligt dåliga förutsättningar för att utöva politiskt ledarskap.

Fastkedjad vid en koalitionspartner som har andra politiska mål har det blivit påfallande svårt för Stefan Löfven att ge sammanhängande besked om i vilken riktning han vill ta Sverige. Vilket mandat finns? Och vad är möjligt givet det inflytande Decemberöverenskommelsen ger Vänsterpartiet?

Förut brukade socialdemokratisk svaghet växlas in till moderata framgångar. Men inte den här gången. Bara linjelös popcornpolitik, klagade fyra ledande moderater från Stockholms län på DN-debatt apropå Moderaternas politikutveckling under Anna Kinberg Batra. Har våra två största partier börjat mumla?

En otrevlig utveckling som sker parallellt med den politiska ledarlösheten är en tilltagande pessimistisk syn på samhällsutvecklingen. Går man tillbaka till början av förra mandatperioden dominerade den ljusa framtidssynen bland allmänheten. 

En majoritet upplevde att Sverige var på väg i rätt riktning. Detta har successivt övergått i pessimism. Uppfattningen att Sverige är på väg åt fel håll dominerar nu och trenden är ihållande nedåtgående.

Omtumlande och oroande händelser har börjat inträffa med en täthet som är förfärande. En enda normal nyhetsvecka innehåller numera dramatiskt stoff som tidigare utspelade sig över många månader. 

Både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt står Sverige inför problem som kan bli synnerligen krävande. De som gör anspråk på att vilja teckna firma för det här bygget behöver omgående kliva fram.

Nu bär ingen ledartröjan längre.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.