Kommunal ekonomi

Vart tog skattechocken vägen?

I flera år har SKL varnat för kommunekonomisk storm, men ändå ligger skatterna still och kommunerna gör rekordresultat. Men lugnet är bedrägligt, runt hörnet väntar kombinationen höjda skatter och besparingar. 

Kommunernas ekonomiska framtid har målats i kolsvart färg de senaste åren. Läget är ”dramatiskt” förklarade SKL-ordföranden Lena Micko i oktober 2015 och varnade för att det kunde vänta skattehöjningar på uppemot två kronor per hundralapp till 2019. Jösses! Det blir många förlorade chipspåsar. Ett halvår senare (ty SKL:s ekonomirapporter utkommer två gånger om året) bedömdes kommunernas ekonomiska utsikter fortsatt som usla. Om inget görs kommer situationen att vara ”akut” under 2018, sade SKL:s dåvarande chefsekonom Bettina Kashefi och varnade igen för att mycket stora skattehöjningar var att vänta.

Nyss blev det 2018. Nu hände något fascinerande – nämligen ingenting alls! Inte fler än fyra kommuner höjde den kommunala skattesatsen vid årsskiftet. Ok, egentligen fem stycken, eftersom man bör räkna in Älvdalen som listigt nog passade på att låta sin skattesats ligga kvar oförändrad trots att kommunerna i länet gjort en liten skatteväxling med landstinget. Men i riket som helhet till och med minskar den genomsnittliga kommunala skattesatsen med ett öre under 2018. Vart tog skattechocken vägen?

Visserligen är det valår. I Dagens Samhälle (7/12 2017) påpekar SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog att ett förestående val brukar dämpa skattehöjarlusten. Det passar liksom bättre att vänta med den typen av beslut ett år till. Men även med hänsyn till valårseffekter är antalet skattehöjarkommuner förbluffande få. Jag går tillbaka till mitten av 1990-talet i tabellerna utan att hitta något år då det har varit så få kommuner som höjer skatten som just i år – samtidigt som kommunekonomisk stormvarning är utfärdad. Det är ingen liten valårseffekt, det.

Varningarna från 2015 gällde inte bara den akuta migrationskrisen. Fortfarande skriver SKL i sin senaste ekonomirapport i oktober 2017 (sid. 8) att kommunerna står inför ”strukturella utmaningar” som är de största på över femtio år. Utmaningar är modern svenska och betyder egentligen problem, största betyder värsta.

Att inte kommunalskatten stuckit iväg hittills handlar inte bara om valårsångest. År 2016 gjorde kommunerna ett unikt bra resultat. Ännu kan man köpa sig lite tid. Men till stor del rör det sig om tillfälliga intäkter. Exempelvis finns stora pengar i försäljning av mark och kommunala lägenhetsbestånd så länge bostadsmarknaden är överhettad. Vädret är ännu skapligt vackert, men vintern är ändå på väg.

Väljarna är uppenbarligen omedvetna. Ekonomifrågor ligger lågt på dagordningen – det rofyllda lugn man återfinner hos den som inte anar vad som väntar. Om tre år kommer det enligt SKL:s prognoser saknas 59 miljarder i kommunerna och landstingen. Om inga åtgärder vidtas… Den sedvanliga reservationen.

Men de där åtgärderna kommer i hög grad handla om att försöka genomföra besparingar och effektiviseringar i verksamheter som redan är hårt slimmade. Ett av de nyaste orden i Svenska Akademiens ordlista är, talande nog, ”triage”. Det är en process för att sortera och inte minst prioritera patienter. En förvaltningsglosa med framtiden för sig, snart i var mans mun.

När den intas i kombination med skattehöjningar finns risk för att kraftig irritation kan uppstå.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.