Krönika
Offentlig sektor
4 december 2019 kl 05:05

Varselvågen i offentlig sektor har bara börjat

Skribent

Marika Lindgren Åsbrink
utredare på LO och socialdemokratisk författare

Det här är en opinionstext

Den stora utmaningen för välfärden är att vi har en åldrande befolkning samt att skattekvoten har sänkts under 2000-talet. Utan denna sänkning hade det offentliga haft 240 miljarder kronor mer per år att spendera. 

Ibland har jag undrat varför än del av de destruktiva politiska reaktioner samtiden är så full av inte slog till mycket tidigare i Sverige, framför allt i samband med 90-talskrisen.

Konsekvenserna var så dramatiska och kändes in på skinnet för så många. Sverige hade negativ tillväxt tre år i rad, en halv miljon människor varslades, statsskulden skenade och arbetslösheten mångdubblades. På sex år försvann 350 000 anställda i offentlig sektor.

SOM-institutet visar att det tidiga 90-talet förvisso var en orolig tid. Oron för en rad samhällsfenomen som terrorism, miljöförstöring, ökat antal flyktingar, arbetslöshet och ekonomisk kris var lika hög som eller högre än idag. Visst, vi fick Ny Demokrati. Kanske var det enbart deras egen klantighet som gjorde att de bara blev en tillfällig blipp i ett partilandskap som därefter länge fortsatte att präglas av få missnöjesyttringar. 

De senaste veckorna har 600 personer varslats från tre sjukhus i Stockholm. Det är oerhört stora varsel i en helt central samhällsfunktion som redan idag är uppenbart pressad.

Något av det mest anmärkningsvärda med detta är de ekonomiska olikheterna med 90-talet. Det är inte finanskris, den genomsnittliga tillväxten är rimlig, sysselsättningsgraden har vuxit konsekvent i snart ett decennium, människor har fått reallöneökningar i årtionden. Statsskulden är låg, ungefär en tredjedel av vad den var efter 90-talskrisen. Ändå uppger fyra av fem kommuner att de står inför nedskärningar.

Till saken hör att antalet anställda i offentlig sektor fortfarande är omkring 200 000 färre än när de var som flest 1991 – trots att befolkningen vuxit kraftigt sedan dess.

Den stora utmaningen för välfärden är vad sakkunniga förutspått i decennier, nämligen att vi har en åldrande befolkning – personer i förvärvsaktiv ålder ska försörja allt fler som, av åldersskäl, inte jobbar.

Men det finns också ett annat skäl till den välfärdskris vi befinner oss i. Skattekvoten har sänkts under 2000-talet. Utan denna sänkning hade det offentliga haft 240 miljarder kronor mer per år att spendera; en ansenlig summa.

Synen på skatterna är förstås en ideologisk fråga där människor tycker uppenbart olika. Men min känsla är att många av skattesänkningarna – där jobbskatteavdragen är en av de största – har genomförts ungefär som om de inte ska påverka välfärden på något avgörande sätt. Man vill ha kakan och äta upp den.

Det är ganska ovanligt att rösta för nedskärningar, men skattesänkningar är populärt. Ändå är de med nödvändighet två sidor av samma mynt.

Alla prognoser pekar på att det under kommande decennier kommer att saknas hundratusentals personer i offentlig sektor. Det beror på den växande befolkningen, men också på den pressade arbetsmiljö som råder i en sektor som länge levt med underfinansiering.

Det är på intet sätt ekonomisk kris i Sverige. Ändå har varselvågen i offentlig sektor bara börjat, och sjukhusvarslen i Stockholm visar att de rör själva kärnan i välfärden.

Vi behöver inte vara i den här situationen. Det är ett politiskt val vi gjort, som kommer att kosta många människor oerhört dyrt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 4 december 2019 kl 05:05
Uppdaterad: 4 december 2019 kl 09:32

Skribent

Marika Lindgren Åsbrink
utredare på LO och socialdemokratisk författare

Nästa artikel

Debatt
SKR
27 november 2019 kl 05:00

Kommuner och regioner behöver din hjälp nu, Löfven

Kommuner och regioner står införa stora utmaningar och behöver statens stöd. Regeringen lyfter ofta välfärden som samhällets grundpelare. Vi hoppas därför att du har positiva besked med dig till SKL-kongressen i dag Stefan Löfven, skriver Anders Knape ordförande SKL.

Det här är en opinionstext

Anders Knape
ordförande Sveriges Kommuner och Landsting

I dag onsdag besöker statsminister Stefan Löfven vår kongress i Linköping. Politiker från hela landet samlas för att diskutera lokala och regionala frågor och dra upp riktlinjer för hur vi tillsammans ska arbeta de kommande åren för att säkra och utveckla välfärdens verksamheter. 

Kommuner och regioner står inför stora utmaningar. Fler än varannan region och knappt hälften av kommunerna går med underskott redan i år och 2020 kommer av allt att döma bli ännu tuffare.

Landets kommuner och regioner behöver statens stöd i den pågående omställningen med både rekryteringsbehov och behov av att arbeta på nya sätt. Du och din regering lyfter ofta välfärden som samhällets grundpelare och att välfärden är viktig för Sveriges konkurrenskraft. Vi håller helt och hållet med dig. Därför hoppas vi att du, när du i dag talar till vår kongress, har positiva besked med dig. Om du vill bidra till att säkra och utveckla välfärden, börja med det här:

Röj statliga hinder! Det finns en mängd lagar och regler som behöver moderniseras för att exempelvis digitala verktyg ska kunna frigöra kompetens. SKL har flera konkreta förslag på hur exempelvis kommunallagen, behöver ändras för att underlätta kommuners och regioners arbete. Nyligen föreslog vi också en enkel förändring, som gör att kommunala stadsnät kan bygga bredband utanför den egna kommunens gränser. Mycket viktigt för att klara välfärdens digitalisering och en jämlik välfärd för alla. Regeringen bör också se över de hinder som ett dåligt fungerande utbildningssystem utgör. Det behövs en kraftigt utökad yrkesutbildning med relevans för välfärdens yrken och en bra studiefinansiering som främjar kompetensutveckling och omställning. Även här har parterna inom kommunsektorn nyligen lagt konkreta förslag på regeringens bord.

Håll ordning på vad som är statens uppdrag! På område efter område ökar kommunsektorns uppdrag och ansvar till följd av statliga beslut, samtidigt som finansieringen uteblir. En rad förändringar i socialtjänstlagen och andra regelverk har vidgat socialtjänstens uppdrag, med ökade kostnader som följd. Ett annat område med kostnadsövervältring rör mottagandet av ensamkommande barn och unga. Just nu arbetar vi intensivt med hur ett antal kommuner ska klara att Migrationsverket beslutat avhysa cirka 700 personer från statliga boenden, individer som kommer behöva kommunernas stöd och hjälp – utan att finansieringsprincipen följs.

Ett ytterligare – och väldigt tydligt – aktuellt exempel på kostnadsövervältringen är det som nu sker i arbetsmarknadspolitiken. Finansieringen av Arbetsförmedlingen har minskat rejält och antalet arbetsförmedlingskontor blir allt färre. Kvar står kommunerna med ansvaret, utan att varken ha uppdraget eller finansieringen, eftersom arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar. Kommunerna är redo att axla ett större ansvar, men då måste finansieringen säkras. Under den här hösten är det tydligt att Arbetsförmedlingens nedmontering särskilt drabbar individer som står långt ifrån ett arbete. De senaste tre månadernas ökning av det ekonomiska biståndet i kommunerna är en direkt följd av att arbetsmarknadspolitiken retirerat. Vi kan inte vänta på en reformerad arbetsförmedling utan att något görs. Arbetsförmedlingen måste under tiden finnas kvar i hela landet, resurser måste finnas för att möta både arbetssökande och arbetsgivare och kommunerna behöver finansiering för det nu omfattande arbete som de gör. 

Öka de generella statsbidragen till välfärdens verksamheter! Regeringen har pekat på att om välfärden ska utvecklas i takt med befolkningsförändringarna skulle kommuner och regioner behöva 90 miljarder kronor mer år 2026. Trots det – och att det blivit allt tydligare att konjunkturen viker, arbetslösheten ökar och kommunernas situation försämras – ökar inte de generella statsbidragen i för 2020 jämfört med vad som redan har varit känt sedan i våras. Regeringen har utlovat 20 miljarder kronor under de kommande åren, 5 nya miljarder kronor varje år 2019-2022. Det är bra, men långt ifrån tillräckligt. Dessutom är en del av de årliga fem miljarderna, som fördelas till regionerna, villkorade till särskilda satsningar inom vården. De generella tillskotten till kommunerna är 3,5 miljarder kronor per år. De växande vårdbehoven och en åldrande befolkning kräver större investeringar än så. De 5 miljarder kronor årligen som regeringen pekar på, bör åtminstone fördubblas de kommande åren – och göras generella så att varje kommun och region kan använda dem där behoven är som störst.

Ekonomin i kommuner och regioner blir allt kärvare, samtidigt har staten ett betydande överskott. De offentliga finanserna måste ses om en helhet, där stat, kommuner och regioner gemensamt tar ansvar. Det är när alla bidrar som vi kan ha en god välfärd även i framtiden.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 27 november 2019 kl 05:00

Skribent

Anders Knape
ordförande Sveriges Kommuner och Landsting