Anonyma avsändare och fejkade konton sprider hat och hot, riktat till dem som inte tycker som de själva. Allt fler bryr sig inte ens längre om att dölja sin identitet utan i eget namn, och ibland från jobbadressen, spyr de hat över Sveriges folkvalda.
I vår undersökning om hat och hot mot våra kommunala politiker framgår att två tredjedelar av alla tillfrågade kvinnliga politiker och knappt hälften av alla manliga får motta hot och hat. Många lever med personskydd och under dödshot.
Många berättar att inte bara de själva utan även deras familjer, deras barn och andra släktingar har dragits in i nätet av hat. Många törs inte ens prata om all djävulskap de utsatts för av rädsla för att det ska bli värre. Det är bara under löfte om källskydd som de slutligen vågar berätta om sin vardag.
Hur de anpassar sina liv, krymper sin umgängeskrets på sociala medier, aldrig i realtid berättar var de finns, inte lägger ut bilder på sina barn. Mycket av det som vi andra tar för givet törs de inte längre göra. För de vill inte riskera att hoten ska bli verklighet.
De törs inte längre gå ensamma på promenad eller så gömmer de den tunga ficklampan under rocken på hundpromenaden för att kunna försvara sig vid en attack.
Det som gör nästan mest ont är hur nästan alla vi pratar med relativiserar situationen, ”det är inte så farligt, det finns de som har det värre” och ”det är ju så här det är, jag har tvingats lära mig leva med det här”.
Som politiker och makthavare ska du acceptera att ditt maktutövande kan få kritik och möta motstånd. Men när kritiken riktas mot ditt utseende, ditt sätt att vara, hur det hotas med sexualiserat våld eller ska ”tas om hand” – då har det gått för långt.
Vi pratar ofta om hotet från IS, om terrorism och extremism, det med all rätt. Men vi pratar påfallande sällan om alla Andersson, Svensson och Karlsson som anonymt och öppet förtrycker och påverkar genom att hota. Att någons granne, fru, make, dotter, son, farfar och morbror sitter där bakom tangenterna och krymper någon annans liv. Det är också en form av terrorism. För med hot om repressalier och död vill de styra samhällsutvecklingen åt det håll de vill. Inte som folket genom demokratiska val har bestämt.
Det sker något i Sverige. Därför har vi kartlagt det så att det blir synligt och går att agera på. Så att polis, åklagare, myndigheter, regeringen, kommuner och alla vi som tror på demokratin kan bli medvetna om vad som sker i mörkret.
Om inte, kommer vi att få ett land som inte längre är en demokrati utan en det anonyma hatets diktatur.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.