Klimat

Varmare klimat torde ge färre dödsfall i Sverige

Det finns många skäl att oroa sig för hur vi ska klara att anpassa oss till den globala uppvärmningen under det kommande seklet. Men det verkar inte rimligt att bekymra sig speciellt för ett varmare klimats direkta effekter på den svenska folkhälsan, konstaterar Mats Reimer.

Krönika

Dessa dagar handlar allt om koldioxid, växthuseffekt och klimatkris. Härom veckan kom ännu en rapport som späder på undergångsstämningen, denna gång från EASAC, de nationella vetenskapsakademiernas sammanslutning i Europa: The imperative of climate action to protect human health in Europe.

Till Svenska Dagbladet säger docent Maria Nilsson, medförfattare till rapporten, att: ”Det är viktigt att fundera över varför vi behöver en klimatomställning, och jag tror att vår egen hälsa är ett perspektiv som gör att det blir mer begripligt”. Hon fick inte en enda kritisk fråga i intervjun.

Svenska Dagbladet listar en del av alla faror rapporten tar upp: nya infektionssjukdomar sprids via myggor, fler fall av njursten på grund av uttorkning, mer hjärt-kärlsjukdomar orsakade av försämrad nattsömn (sic) i värmen, mer allergibesvär med längre pollensäsong. Högre temperaturer sägs också försämra mental och fysisk förmåga. Psykisk ohälsa och ökad våldsbrottslighet kan väntas bli följden av klimatförändring med värre värmeböljor.

När jag läser rapporten känns den inte balanserad, utan som om slutsatserna var klara från början och först därefter plockade man vetenskapliga referenser som backar upp den alarmistiska stämning som råder i klimatdiskussionen. Exempelvis hävdar rapporten att vilda växter kommer sprida mer pollen, eftersom deras tillväxt gynnas av förlängd växtsäsong och mer koldioxid – men det verkar svårbegripligt att Europas grödor samtidigt påstås växa sämre och ge lägre skördar.

För Sveriges del behöver ett varmare klimat inte alls vara negativt för befolkningens hälsa. Jag kan bara komma en sjukdom som av klimatskäl är vanligare i Malmö än i Kiruna, och det är borrelia. EASAC-rapporten skriver mycket om dödsfall under värmeböljor, men hänvisar till en fotnot det väldokumenterade faktum att dödligheten är klart större under kalla perioder än varma, och det verkar gälla både i nord och syd.

Att det dör fler under den kalla delen av året beror inte bara på influensa och andra luftvägsinfektioner, utan även på att lägre temperaturer ger ökat antal dödsfall i hjärt-kärlsjukdom. Kurvorna är U-formade och dödligheten är som lägst vid en utetemperatur kring 75-percentilen, alltså varma dagar med en temperatur mellan medel och max. Det verkar gälla i industrialiserade land i alla världsdelar. Värmeböljor är illa men köldknäppar är värre. Både för Stockholm och för stora städer i norra USA tycks en temperatur på drygt 20 grader vara den optimala.

Det finns många skäl att oroa sig för hur vi ska klara av att anpassa oss till den globala uppvärmningen under det kommande seklet. Men det verkar inte rimligt att bekymra sig speciellt för ett varmare klimats direkta effekter på den svenska folkhälsan. När det gäller klimat var väl lilla istiden en svårare period för nordborna än den varma äldre bronsåldern?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.