Krönika
Sjukvård
6 juli 2017 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Varje kvinna jag kan hjälpa gör mitt samvete fritt

Skuldkänslor gagnar ingen, men om några ska skämmas är det de som attackerar de skyddsnät vi har byggt upp kring kvinnors sexuella hälsa.

Samvetsfrihet i vården anses angeläget. Enligt min mening bör vården i första hand finnas för patienternas skull och inte för personalens. Det finns otroligt många jobb att välja på och det står varje människa fritt att välja ett jobb som passar hennes övertygelse.

Varje kvinna som vill skydda sig mot graviditet hjälper jag att hitta det preventivmedel som passar bäst för henne. Att kunna ha sex utan ständig oro för oönskade graviditeter höjer definitivt livskvaliteten och att få hjälpa kvinnor med det är en ynnest för mig. Preventivmedlen var en revolution när de tilläts, men för bara åttio år sedan var både preventivmedel och information om preventivmedel belagt med fängelsestraff. Tanken på “kärlek utan barn” var för hotfullt.

“Läkaren ska efter bästa förmåga bistå människor i medicinsk nödsituation”, säger Läkarförbundets etiska regler. Varje kvinna som njutit av sex och dragit på sig en infektion på kuppen behandlar jag, med lika få moraliska betänkligheter som om hon sökt hjälp för en halsfluss. Ingen torkar förhoppningsvis längre tårar med handskar men det är lika angeläget att en klamydia inte stigmatiseras.

Varje kvinna som utsatts för övergrepp, för våldtäkt, tjatsex eller sex under utpressning möter jag utan pekpinnar om kjolens längd eller antalet vinglas som konsumerats. Bara för att rättsväsendet har lagt sig till med olaten att just hos den som utsatts för sexualbrott söka efter om brottsoffret genom sitt beteende manat till brott, är det inget vi tillämpar i vården. Trots att våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades 1965 är det många som drar sig för att anmäla sina makar. Och man ska väl bjuda till? På gynekologmottagningen kan du säga som det verkligen är eftersom “läkaren ska iakttaga tystlåtenhet om all information rörande enskild patient”.

Varje kvinna som söker min hjälp för att hon är oönskat gravid, och som jag får möjlighet att hjälpa att avsluta graviditeten, hjälper jag. Att födas som ett oönskat barn unnar jag ingen, lika lite som jag önskar att någon mot sin vilja ska bli mor.

Varje kvinna som älskar en annan kvinna och behöver vårdens hjälp bistår jag stolt i processen. Liksom kvinnan som vill bli förälder på egen hand. Familjer kan se ut på många olika sätt, trots att samkönade äktenskap inte tilläts förrän 2009. Det finns människor som värnar ofödda barn men samtidigt kräver att de föds i heterosexuella kärnfamiljer. Den dubbelmoralen tillämpar vi inte i vården.

Nu stundar sommarlov och semestrar, nu har vi tid att flirta och hångla och ligga. Om vi måste ses i höst kan du spara ursäkter och skuldkänslor. Gråt om du behöver, fira om du vill. Skuldkänslor gagnar ingen, men om några ska skämmas är det de som attackerar de skyddsnät vi har byggt upp kring kvinnors sexuella hälsa. De som anfaller kvinnor i guds namn bör i stället be till sin herre att han ger makten över kvinnors kroppar åter till kvinnorna.

För män och kvinnor är fortfarande inte jämlika. Sexualiteten är fortfarande inte alltid ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet. Medan vi tillsammans kämpar för att förändra det kommer jag aldrig se dig som söker min hjälp som skyldig. Och med det är mitt samvete fritt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 6 juli 2017 kl 05:30
Uppdaterad: 15 oktober 2018 kl 13:24

Skribent

Jona Elings Knutsson
ST-läkare och feminist