Krönika
Budget 2017
25 november 2016 kl 06:45

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Varför struntar finansministern i kommunerna?

Regeringens färska budget får svidande kritik av Riksrevisionen. Flyktingmottagandet, ett högt barnafödande och en åldrande befolkning innebär en prövning av historiska mått för kommunerna. Men det verkar såväl Magdalena Andersson som Alliansen ha missat.

Finansministern blundar för demografins inverkan på utgifterna fram till år 2020, varnar granskningsmyndigheten. Domen är lika krass som i Lyxfällan. Antingen får kommunerna in mer stålar, eller så måste välfärden skäras ner. Alliansen har skällt på budgeten, ändå valde man i onsdags att ge passivt stöd eftersom modet saknas att fälla Stefan Löfven.

Har Magdalena Andersson och Alliansen kontakt med Sveriges kommuner och landsting? Redan förra året larmade SKL att kostnaderna galopperar snabbare än intäkterna. Enligt SKL:s dåvarande chefekonom Bettina Kashefi är utvecklingen efter 2016 ”mycket bekymmersam”. ”Många kommuner och nästan alla landsting och regioner brottas med ekonomiska underskott. Skatteunderlaget ökar totalt sett, men genom befolkningsökningen försämras resultaten till följd av kraftiga kostnadsökningar”, konstaterade hon.

Riksrevisionens beska besked är att kommunalskatterna måste höjas med två kronor eller att kommunerna tilldelas 50 miljarder kronor. Alternativet är dagens vård, skola och omsorg urholkas. 50 miljarder är inte kaffepengar. Det är ungefär lika mycket som Försvarsmakten tilldelas årligen. Som grädde på moset konstaterar Riksrevisionen att regeringen föreslår ofinansierade åtgärder för 17 miljarder kronor. En banktjänsteman lärde mig en gång skillnaden mellan miljoner och miljarder. En miljon sekunder är elva dygn, en miljard sekunder motsvarar 32 år.

Man behöver inte vara med i Mensa för att räkna ut att när befolkningen plötsligt växer ökar trycket på välfärden. I detta skarpa läge väljer regeringen att mucka med de privata välfärdsföretagen som levererar välfärd till allt fler medborgare. Flera tunga aktörer varnar för konsekvenserna av Ilmar Reepalus aktuella utredning om vinst i välfärden. När privata investerare går in med kapital slipper skattebetalarna ta saftiga notor. Reepalus vinsttak undergräver intresset för att äga och utveckla välfärdsbolag. Det skrämmer iväg investerare till andra marknader vilket är djupt olyckligt när en kommunal skattechock väntar runt hörnet.

Självklart måste privata aktörer i offentlig verksamhet granskas men tajmingen med utredningen och framförallt tonläget är obegripligt. I Ilmar Reepalus van(S)kötta Malmö har kommunala skolor stängts ner av skyddsombud, samtidigt står över 50 000 barn i kö till privata Engelska skolan - bara i Stockholm. Bristen på ödmjukhet är provocerande. Fler ledande politiker måste nu på allvar visa moget ledarskap både i migrationspolitiken och i vinstfrågan.

Den offentliga sektorn står inför historiska prövningar och behöver privata investeringar för att klara behoven från en växande och åldrande befolkning. Om samhällskontraktet krackelerar blir konsekvensen missnöjda skattebetalare och därmed väljare. Vi har sett vad frustration kan leda till: Brexit och Trump. När Titanics besättning körde rakt in i ett isberg var man omedveten om faran. Nu finns inga ursäkter.

Riksrevisionen på DN debatt 21/11.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 25 november 2016 kl 06:45
Uppdaterad: 25 november 2016 kl 10:41