Krönika
Kina
5 mars 2020 kl 05:10

Varenda kommun måste sätta hårt mot hårt mot Kina

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån

Det här är en opinionstext

Det kan verka övermäktigt för en kommun att stå upp mot världens största diktatur. Men Kina har av något skäl valt att göra Sverige till ett testfall. Viker vi oss kommer det att få stora konsekvenser för hela den fria världen.

Kinas beteende är ett hån mot Sverige och ett hot mot svenska medborgare. Det måste bemötas kraftfullt och på bred front. Det räcker inte med att staten sätter hårt mot hårt mot den kommunistiska jätten. Även kommuner och regioner måste göra sitt.

Kinas agerande i fallet Gui Minhai är välbekant. Kidnappning, förvar, skenrättegång och påstående att Gui Minhai inte längre är svensk medborgare. Det bryter mot alla internationella normer för staters agerande. Kina respekterar varken andra länder eller deras medborgare. Något som manifesterats i hur den kinesiske ambassadören i Sverige uttalar sig. Ambassaden har i flera år försökt skrämma redaktioner runtom i landet för att förmå dem att skriva mer Kinavänligt. Inte sällan inkluderas fraser om respekt och vänskapen mellan våra två länder. Vilket nonsens.

Kina är inte Sveriges vän. Under en längre tid var Kina en respekterad affärspartner. Visserligen en som vi hade många olikheter med, men likafullt. Så är det inte heller längre. Från pålitlig partner till opålitligt dito till öppen fiende. Och det är Kina som har valt hur relationen har utvecklats, inte Sverige.

Dagens Samhälle rapporterade nyligen att Linköping, Västerås, Åmål, Borlänge och Region Dalarna  har sagt upp sina officiella samarbeten med Kina: Från vänortssamarbeten till partnerskap och kulturutbyten. Det gör dem till förebilder för resten av landet.

Hot mot rikets och medborgarnas säkerhet är något som inte bara staten måste ta ansvar för utan hela landet. Det offentliga bör föregå med gott exempel på alla nivåer. Tiden då Karlshamns kommun menade att den inte hade möjlighet att väga in säkerhetspolitiska aspekter och därför var tvungen att upplåta sin hamn till ryska rör för North Stream II är borta. Det handlar inte om att ägna sig åt utrikespolitik, utan om att ta ansvar för säkerheten i den egna kommunen och i riket.

Att kinesiska företag inte ska tillåtas vara del av 5G-utbyggnaden bör vara en självklarhet. Men hur ser det ut på den kommunala och regionala nivån. Hur många kommuner köper exempelvis Huawei-mobiler till sina anställda? Ingen har resurser i överflöd men det finns i vart fall inga skäl att köpa in fler. Hur ser det ut på mjukvarusidan? Det finns mycket som går att göra och som behöver göra för att freda Sverige från den kinesiska vreden.

Lars Vikinge (C) är borgmästare i Linköping och förklarar att kommunen har brutit alla politiska kontakter med Kina. En delegation från vänorten Kanton skulle ha kommit i december, men besöket ställdes in eftersom den inte längre var välkommen. Det är sådant klarspråk vi behöver se mer av.

Det kan verka övermäktigt för en kommun som redan har ansvar för mer än den kan betala för att stå upp mot världens största diktatur: En mus framför ett lejon. Men Kina har av något skäl valt att göra Sverige till ett testfall. Viker vi oss kommer det att få stora konsekvenser för hela den fria världen. För vår egen och andras skull är det viktigt att Kina märker att det kostar att kränka andra länders och deras medborgares rättigheter. Alternativet är många gånger värre, och alla kan göra skillnad.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 5 mars 2020 kl 05:10
Uppdaterad: 5 mars 2020 kl 05:07

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån