Krönika
Nya Karolinska
6 februari 2020 kl 05:00

Vårdens konsulter lika trovärdiga som kvacksalvare

Det går inte att organisera bort vårdens kostnader, lika lite som aloe vera-juice botar cancer. Låt oss i stället få arbetsro!

Charlataner kallas enligt ordböckerna de människor som falskeligen försöker framstå som att de äger vissa förmågor eller kunskaper. I sjukvården kan charlataner härja fritt och bli stenrika på kuppen ty den som behöver mirakel är också beredda att tro på mirakel.

Den sjuke har bara en önskning, säger ordspråket. Den som fasar för döden underkastar sig nästan vad som helst för att få leva. Cellgiftsbehandlingar med mycket tuffa biverkningar, långa och svåra operationer. Men även medicinskt oprövade mirakelkurer. Det är lönsamt men djupt oetiskt att utnyttja människors desperation, och med löfte om bot sälja teer, örter, stenar, piller och juicer för hutlösa priser. Den sjuke som tror att det kan finnas en än så liten chans att det där svindyra och oprövade kan rädda livet, den prövar. I andra änden av kedjan sitter sockerpillersproducenter och räknar sina dollars.

Det är ledsamt att bevittna hur sjuka människor luras på pengar, samtidigt som det är fullt begripligt att man när döden flinar bakom hörnet griper halmstrån till vilket kilopris som helst.

Desto svårare att acceptera är att politiker och sjukhuschefer i region Stockholm är oroväckande lika cancerpatienter. Vårdens makthavare riskerar inte att dö, men att tvingas höja skatterna, vilket av beteendet att döma tycks lika skrämmande som döden. De vill till varje pris betala mindre för vården, trots att Stockholms befolkning både blir större och äldre för varje år som går. Liksom en palliativ patient inte kan botas, är ekvationen mer vård för mindre pengar omöjlig. Makthavarnas desperation tycks lika stor som de cancersjukas, och också de betalar fyllda av falska förhoppningar charlatanernas gigantiska fakturor.

Charlatanerna kallas konsulter. Det är inte pengar som behövs, utan ”förändringar i vårdens organisation och arbetssätt” som nu senast hälso- och sjukvårdsregionråd Anna Starbrink (L) skrev på Facebook. Vilken denna mirakelmedicin som ska organisera bort vårdens kostnader är varierar över tid. Ett tag var det ”Lean prouduction” som kunde bota allt – organisera sjukhusen som bilfabriker! Senare kom offspinnen med ”teman” och ”flöden” på NKS. Nu är fullt fokus på digital vård som oprövat antas göra vården billigare. Gemensamt för alla dessa idéer är tvärtom att de kostar. Skandalen med Boston Consulting Groups vansinniga fakturor på NKS ligger färskt i minnet.

Men charlatanernas framfart kostar också i den dagliga vården. Örtmediciner som får människor att avstå bevisat effektiva behandlingar ger ännu sjukare patienter. Några av de alternativa behandlingarna ger svåra biverkningar eller förgiftningar, som vi i den evidensbaserade vården måste ta hand om.

Och de ständiga omorganiseringarna efter det för tillfället mest trendiga organisatoriska kvacksalveriet tar massor av tid och energi från oss på golvet. Tid och energi som i stället borde läggas på att faktiskt utföra vården.

Dessutom är grundantagandet falskt. Det går inte att organisera bort vårdens kostnader, lika lite som aloe vera-juice botar cancer. Låt oss i stället få arbetsro. Förbjud kvacksalvare av alla de slag! I vården arbetar vi vetenskapligt, och blir alltför ofta påminda om att inga mirakel finns.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 6 februari 2020 kl 05:00
Uppdaterad: 6 februari 2020 kl 15:06

Skribent

Jona Elings Knutsson
ST-läkare och författare

Nästa artikel

Debatt
Vårdköer
30 januari 2020 kl 05:00

Svenonius: Jag krigar för att jag hatar vårdköerna

Nej Lena Hallengren, jag krigar inte emot den svenska välfärdsmodellen. Tvärtom. Jag krigar för att det behövs ett fundamentalt nytt grepp om sjukvårdens organisering för att slå vakt om välfärden, skriver Irene Svenonius (M) finansregionråd Region Stockholm.

Det här är en opinionstext

Irene Svenonius
finansregionråd (M) Region Stockholm

I sociala medier och till media har socialminister Lena Hallengren (S) delat med sig av reflektioner om det jag sagt i SR Ekots lördagsintervju 25/1. Det är kul att hon hört intervjun, men det är tråkigt att hon inte lyssnat ordentligt eller helt enkelt slagit dövörat till för att jag både tar upp besvärliga frågor och kommer med pragmatiska lösningar för att alla som bor i Sverige ska få vård i tid. Svensk sjukvårds största problem är de enorma väntetiderna, liksom att vården är fruktansvärt ojämlik.

Om en sjuk ska få vård i tid eller inte beror på var i landet personen bor. Det är för mig helt orimligt, i synnerhet i ett högskatteland som Sverige. Men om detta vill uppenbart inte Sveriges socialminister varken lyssna eller tala. Det är beklagligt, framför allt för alla de som är sjuka runt om i Sverige som förtjänar att bli behandlade seriöst.

Sedan jag tillträdde som finansregionråd har jag ägnat mycket tid ute i vården – i Stockholm och övriga Sverige. Vi har en fantastisk medicinsk kvalitet. Forskningen gör stora framsteg. Innovationer i behandlings- och kirurgiska metoder liksom nya läkemedel gör att allt fler botas; att fler liv räddas. 

Men de allt överskuggande problemen i vården handlar om vårdköerna, en växande byråkrati, kompetensförsörjningen och kostnadsökningstakten. Vårdköerna har fördubblats sedan 2014. Byråkrati tar allt mer av läkares och sjuksköterskors tid, när de borde kunna ägna sig mer åt att träffa patienter. Anställda tappar sugen när alldeles för många beslut fattas långt bort från vårdgolvet.

I Sverige har vi aldrig tidigare lagt lika mycket pengar på vården som i dag eller haft så många läkare och sjuksköterskor – ändå ökar köerna och patienter får inte vård i tid. Det är uppenbart att mer måste till än bara pengar.

Hallengren påstår i artikeln i Aftonbladet att det jag säger är ”något av en krigsförklaring mot vår svenska välfärd” – jag skulle snarare vilja påstå att det är precis tvärtom. Jag krigar för att det behövs ett fundamentalt nytt grepp om sjukvårdens organisering för att slå vakt om välfärden. Vi behöver ompröva strukturerna, för att sjuka ska få vård i tid, där vårdens anställda får fatta fler beslut och erbjuds vara delaktiga i den offentligt drivna vården och det inom ett mer ekonomiskt hållbart system.

Omkring 130 000 patienter köar just nu för att få vård. Det är helt oacceptabelt att Sverige som ett av världens rikaste länder och med bland världens högsta skatter har vårdköer överhuvudtaget.

I Stockholm har vi bland de kortaste vårdköerna i landet. När det gäller förstabesök inom specialistvården uppfyller vi vårdgarantin i 93 procent av fallen. Några tiotals mil norrut ut, i S-styrda Gävleborg, är motsvarande siffra 61 procent. Jag är inte nöjd förrän det inte finns några köer alls, jag hatar alla typer av vårdköer – i Stockholm och i Sverige.

Jag har skrivit en hel bok där jag beskriver problemen i svensk sjukvård och kommer med förslag på några av lösningarna. Men jag vill få till ett seriöst politiskt samtal och har ett mycket öppet sinnelag för andra idéer. Jag hoppas Hallengren och andra kan komma med fler. Varje förslag som kan korta köerna borde utredas. De politiska låsningarna och prestigen måste upplösas. Lösningar och att patienter ska få vård i tid måste vara i fokus.

Jag undrar därför om socialministern är beredd att tillsätta en nationell kommission – fri från politiker och med experter från både offentlig och privat vård – för att en gång för alla avskaffa vårdköerna?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 30 januari 2020 kl 05:00
Uppdaterad: 30 januari 2020 kl 05:36

Skribent

Irene Svenonius
finansregionråd (M) Region Stockholm