Krönika
Diagnos
24 februari 2020 kl 05:00

Vårdens ambivalens gör bara fler till elallergiker

Skribent

Mats Reimer
krönikör och barnläkare i Mölnlycke

Det här är en opinionstext

Samhället bör inte spela med i vanföreställningen om att elallergi finns. Det gör ingen friskare, tvärtom. 

Slöseriombudsmannen påminde nyligen om att skattebetalarna via Socialstyrelsen, under de senaste fem åren, gett sammanlagt över åtta miljoner kronor i bidrag till de upplevt elöverkänsligas förening. Detta trots att samma myndighet inte anser elöverkänslighet vara en egentlig sjukdom; det handlar snarare om elfobi där symtomen felaktigt skylls på elektromagnetiska fält. Samma ambivalenta inställning går igen hos andra myndigheter och även kommuner ger dubbla budskap till de drabbade.

Medan Strålsäkerhetsmyndigheten inte ser elöverkänslighet som något de ödslar tid på, verkar Myndigheten för delaktighet uppfatta ”variationen i funktionsförmåga” som fysisk och inte psykisk. De flesta kommuner har tack och lov slutat ge bidrag till ”elsanering” av bostäder, en kontraproduktiv legitimering av vanföreställningar som kan liknas vid att ge bantningstips till anorektiker. Men trots Boverkets avrådan ges sådana bostadsanpassningsbidrag fortfarande i Umeå och Skellefteå.

Även inom Region Västra Götaland saknas samsyn, och olika delar av verksamheten ger helt olika besked. Å ena sidan fick politikerna i Östra hälso- och sjukvårdsnämnden till stånd en ny utredning av hur de upplevt elöverkänsliga ska få vård, å andra sidan säger ordföranden i regionens Hälso- och sjukvårdsstyrelse att ”elöverkänslighet finns ju inte”.

Knappt hade denna senaste utredning kommit fram till att mobil vård i hemmet var att föredra, framför att stänga ned vårdens wifi eller lägga pengar på fler ”elsanerade” vårdrum, förrän regionens revisionsenhet engagerade sig för de elöverkänsliga och nyss lämnade två kritiska rapporter på totalt 35 sidor om regionens hantering av denna fråga. Revisionen initierades av politikerna i revisorskollegiet.

Revisorerna poängterar att de ”tar inte ställning i sakfrågan” (om elöverkänslighet finns), men deras rapport hanterar ämnet som vore det lika verkligt som rörelsehinder eller synskada. Det gör rapporten till en lätt absurd läsning, även om man kan instämma i revisorernas bedömning att regionstyrelsen för länge sedan borde ha satt ned foten i frågan om hur hela regionen ska förhålla sig till kraven från de upplevt elöverkänsliga.

I stället har den heta potatisen landat i Skaraborg där lokala patientaktivister sedan flera år uppvaktar vårdens politiker och inte nöjer sig med att de fått sjukhuset i Falköping att lägga en miljon kronor på att ”elsanera” ett vårdrum som används någon enstaka gång per år.

Kommunikationen mellan region och patientföreträdare underlättades inte av att patientföreningen splittrats i Elöverkänsligas Förening i Västra Götaland och Elöverkänsligas länsförening i Västra Götaland (som senare bytt namn till Strålskadades förening). Båda föreningarna ansökte om bidrag med samma organisationsnummer, med påföljd att ingen av dem beviljades regionala bidrag under 2017 och 2018. För innevarande år har den först nämnda föreningen med 285 medlemmar fått 55 700 skattekronor av regionens Beredning för mänskliga rättigheter.

Patienterna med upplevd elöverkänslighet simulerar inte, deras lidande är verkligt. Gentemot de som får svår ångest om de besöker vanliga vårdinrättningar bör vi visa medkänsla, och erbjuda hembesök när vård behövs. Men samhället bör inte spela med i vanföreställningen om att elallergi finns, det gör ingen friskare, tvärtom kan en ambivalent inställning göra fler sjuka av tvivel.

Det är orimligt att ge skattepengar till organisationer som sprider villfarelser och cementerar en felaktig diagnos. Här gör Socialstyrelsen, Region Kalmar, Region Jönköping och Västra Götaland fel, medan Stockholm avslår ansökan om bidrag med den korrekta motiveringen att lokalföreningens ”agenda inte bedöms vara grundad på evidens”.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 24 februari 2020 kl 05:00
Uppdaterad: 22 april 2020 kl 09:07

Skribent

Mats Reimer
krönikör och barnläkare i Mölnlycke