Krönika
Vinster i välfärden
19 december 2019 kl 05:10

Välfärdsmarknadens skyddsänglar finns på insidan

Skribent

Marika Lindgren Åsbrink
utredare på LO samt analyschef på Tiden

Det här är en opinionstext

Vi känner till alla nackdelar med de privata aktörerna i välfärden, ändå tycks det omöjligt att samla politiska majoriteter för att justera avigsidorna. Helt enkelt för att för många på insidan tjänar på dagens system. 

Jag frågade en gång Michael Sohlman hur man lyckas genomföra reformer som möter stort motstånd. Han var statssekreterare på 1980-talet när jordbrukspolitiken avreglerades, och vet allt om hur LRF och andra insiders kämpade emot förändring, trots att systemet rent objektivt var ineffektivt.

Sohlmans recept hade tre ingredienser: 1) En stark politisk vilja, 2) ett växande kunskapsunderlag som visade på politikens avigsidor och 3) stöd från internationella auktoriteter som OECD. 

Det är förmodligen en rimlig beskrivning av många politiska förändringar under 1980-talet. Den så kallade kanslihushögern – S-ekonomer centrerade runt Kjell-Olof Feldts finansdepartement – hade en politisk agenda vars främsta syfte var att rädda det socialdemokratiska samhällsbygget från ett antal besvärande ineffektiviteter.

Allt blev inte bra, men en hel del var nödvändigt. Exempelvis befann man sig i en inflationsdrivande lönespiral. Ingen tjänade på löneökningar som var höga på pappret men i realiteten åts upp av inflationen, men för en enskild aktör inom systemet var det svårt att kliva av lönekarusellen om alla andra fortsatte. Så fungerar mycket i politiken – vi bygger system som får oönskade konsekvenser, som sedan växer närmast automatiskt.

Idag befinner vi oss i samma situation, men tvärtom. På 1980-talet handlade det om att bryta en växande byråkratis stelbentheter och öppna för lite mer marknad. Idag gäller det omvända. De många sjukor samhällslivet uppvisar idag har påfallande ofta sin rot i en naivt reglerad marknad.

För att ta några exempel, bara på vårdens område: DN avslöjade häromdagen att 9 av 10 vårdgivare låter patienter med privata sjukförsäkringar gå före i kön, samtidigt som andra patienter får vänta längre än vårdgarantin föreskriver. Skattebetalarnas kostnader för nätläkarna växer ständigt, trots att utvärderingar pekar på att den digitala vården inte avlastar den ordinarie. Branschorganisationen Vårdföretagarna gör Twitter-reklam med budskapet att det är orättvist och kostsamt att vårdföretag måste tillståndsprövas för att få starta. Genom en upphandling med bara ett enda anbud blev Nya Karolinska en av världens dyraste byggnader, medan 600 personer nyss varslades därifrån och ytterligare besparingar väntar nästa år.

Den tydligaste skillnaden mot Sohlmans beskrivning av 1980-talet ligger dock i den andra punkten i hans framgångsrecept. Det finns ett ständigt växande kunskapsunderlag som visar på avigsidorna med den alltför slappa reglering vi har av privata aktörer i välfärden. Vi vet att de driver kostnader, ökar ojämlikheten och sällan bidrar till högre kvalitet. Vi vet att mycket vill ha mer – när de vinstsyftande aktörerna får fotfäste vill de ständigt flytta fram sina positioner, exempelvis genom att slippa tillståndsprövningen.

Ändå tycks det politiskt omöjligt att samla en majoritet för att justera dessa uppenbara nackdelar. Motståndet från de insiders som tjänar på dagens regler – privata företag inom välfärden – är alltför starkt. Det är lätt att förstå ur deras perspektiv, men desto svårare att se vad vi skattebetalare tjänar på det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 19 december 2019 kl 05:10
Uppdaterad: 19 december 2019 kl 05:05

Skribent

Marika Lindgren Åsbrink
utredare på LO samt analyschef på Tiden