Krönika
Demokrati
1 november 2016 kl 06:45

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Vaksamhet räcker inte mot åldringsbrotten

I en informationskampanj talar polisen om för äldre och funktionshindrade hur de undviker att utsättas för brott. Föreställ er samma kampanj riktad mot kvinnor för att få ned våldtäktstalen. Det skulle bli ramaskri. Frågan om åldringsbrotten måste upp på den politiska agendan.

Kan statistiken verkligen stämma? Det är min första fråga till Håkan Carlsson, chef för polisens grupp Circa, Central Investigation Related to Crime Aliens, som sysslar med brott mot äldre i Sverige. Han bekräftar siffrorna: Under de senaste fem och ett halvt åren har över femtiotusen stölder och bedrägerier mot äldre och funktionshindrade anmälts. Över 29 000 fall gäller stölder i hemmet, över 23 000 gäller fickstölder och bedrägerier. Dessutom räknar polisen med ett stort mörkertal. Det handlar om en sårbar grupp, som inte alltid klarar av att anmäla. 

Följer man den politiska debatten i Sverige kan man få intryck av att pensionärsskatten är den stora frågan om äldres livsvillkor och rättigheter. Brott mot åldringar och funktionshindrade – som inte sällan inbegriper våld, och som enligt polisen blir alltmer välorganiserat – får däremot fortgå utan att bli föremål för politisk debatt, utan att bli föremål för seriös journalistisk granskning och utan att polisen informerar om vad man vet om brottslighetens karaktär. Och utan att polisen har resurserna som krävs för att utreda brotten. 

”Det är ett bekymmer att vi inte hinner utreda brott som vi vet har begåtts,” förklarar Håkan Carlsson i en intervju i DN och hänvisar till resursbrist.

Carlsson har uppgett att ett trettiotal ligor opererar i Sverige. Men när jag ringer upp för att få veta hur stor andel av brotten som begås av inhemska respektive utländska ligor, är det tvärstopp. 

– Det vill jag inte gå in på. Vi har ett samarbete med polisen i andra länder, och vi har även nationella ligor här. Hur förhållandena ser ut och vem som gör mest brott – för oss spelar det ingen roll. 

– Men vi har många internationella ligor och de begår en förfärlig massa brott. Och de begår oftast inte brott i sina hemländer.

I stället för att ge allmänheten den information man har om åldringsbrotten som fenomen har polisen valt att vända sig till de äldre och funktionshindrade i en informationskampanj om hur man skyddar sig mot brott. Med hjälp av bland andra PRO informerar polisen om hur ligorna opererar, och ber äldre vara vaksamma: De ska vara vaksamma när hemtjänsten ringer på dörren; De ska vara vaksamma om barnbarnen ringer och ber om pengar; De ska vara vaksamma om någon ringer från vården; De ska, kort sagt, vara vaksamma i en lång rad vardagliga situationer när de behöver sätta sin tillit till andra människor. 

Det är omöjligt att tänka sig en sådan informationskampanj riktad till kvinnor för att få ned antalet våldtäkter. Det skulle bli ett ramaskri om skuldbeläggande av offren. När det gäller äldre och funktionshindrade finns uppenbarligen inte samma känslighet. 

Att brottslighet mot åldringar och funktionshindrade får pågå i en sådan skala är en skam för Sverige. Polisen måste berätta vad man vet om förövarnas internationella nätverk, möjligheterna till lagföring och huruvida stöldgodset försvinner utanför Sveriges gränser. Och frågan måste upp på den politiska agendan. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.