Brott

Vågar du stanna och hjälpa en stenad man?

Det är skillnad på ett samhälle där man ringer polisen också, och där man ringer polisen i stället, låt oss inte låtsas något annat, skriver Paulina Neuding.

I augusti 2017 utsätts en man för ett mordförsök i ett skogsparti i södra Sverige. Tre personer utsätter honom för utdraget och mycket grovt våld, bland annat genom slag mot huvudet med stenar. 

Vid ett tillfälle under attacken kommer offret undan gärningsmännen. När han hör en bil närma sig lyckas han svårt skadad ta sig upp, vifta med armarna och ropa efter hjälp. Föraren, en äldre man, ser honom men bestämmer sig för att inte stanna. 

Det visar sig senare under förundersökningen att mannen som kör är rädd att det rör sig om vägpirater och därför väljer att fortsätta vidare.

Sedan är förövarna tillbaka, och återupptar misshandeln med grovt våld mot offrets huvud. En av dem försöker kväva honom med en plastpåse. 

Gärningsmännen döms senare till nio, sju och fyra års fängelse i hovrätten bland annat för försök till mord – långa straff för en svensk domstol, och ett mått på hänsynslösheten i våldet. 

Den äldre mannen som inte stannade för att hjälpa till agerade samtidigt i enlighet med polisens instruktioner till trafikanter de senaste åren, sedan fenomenet vägpirater etablerades i Sverige. Nu talar polisen om denna sorts brottslighet som ”ett säkert vårtecken”. Så lät det exempelvis när de första vägpiraterna siktades i Västsverige i maj i år. Gärningsmännen står ofta i vägrenen och låtsas ha problem med bilen för att sedan lura till sig bensin eller pengar, ibland med hjälp av falskt guld. Men det har också förekommit att vägpirater försökt gå till attack i trafiken, genom att aggressivt förfölja trafikanter och försöka preja dem av vägen.

En undersökning genomförd av Yougov för Goodyear som publicerades i förra veckan visar också att sex av tio personer inte skulle stanna för att hjälpa någon som fått problem i trafiken – något man förklarar bland annat med rädsla för just vägpirater. Kvinnor är mindre benägna att stanna än män.

”Fortsätt kör, ring i stället till polisen,” säger en presstalesperson för polisen i region väst i en kommentar i Expressen. 

Men det finns givetvis inget ”i stället” som är utbytbart mot att stanna bilen, kliva ur och se om man kan hjälpa till. Rent praktiskt kan polisen dröja, speciellt i glesbygd. I fallet med mordförsöket i södra Sverige var det frågan om att förhindra ytterligare grov och utdragen misshandel som av ren tur, enligt undersökande läkare, inte tog livet av offret. 

Polisen brukar framhålla att vägpirater är en typ av brottslighet som är mycket svår att förhindra och utreda. Att polisen är obenägen att lämna signalement hjälper säkert inte heller. Men naturligtvis är det svårt för polisen i ett öppet samhälle att förhindra en typ av brotttslighet som bygger på att man reser genom landet, dyker upp och begår brott bland tusentals andra trafikanter för att sedan snabbt försvinna och fortsätta vidare. Det är därför ett öppet samhälle måste förhindra sådan brottslighet redan vid gränsen. Och detta måste prioriteras. 

Det är skillnad på ett samhälle där man ringer polisen också, och där man ringer polisen i stället, låt oss inte låtsas något annat.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.