Liberalism

Vad händer när liberalismen är svarslös?

Vare sig vi talar om EU eller migration, växer skepsisen mot de liberala idéerna. Men är liberalismen verkligen under attack, eller har den bäddat för sin nuvarande situation?

Krönika

Liberalismen befinner sig i en kris. Den har, enligt vissa, till och med varit död sedan länge, det är bara minnesorden som inte har skrivits än.

Riktigt så illa är det förstås inte, samtidigt som det är svårt att helt avfärda dylika uttalanden. Vare sig vi blickar utåt, mot Orbán eller Putin, eller inåt mot C och L, ser det tyvärr något dystert ut. Den ljus en del liberaler, som Macron eller Lööf, ser i tunneln är ett tåg och inte nödvändigs räddningen.

Men är liberalismen verkligen under attack, eller har den bäddat för sin nuvarande situation? De universella liberala idéerna, såsom individuella fri- och rättigheter, är grundstenar i vår demokrati. I den mån dessa idéer hotas, är det naturligtvis allvarligt. Men frågan är om skon inte klämmer på fler ställen?

På ett politiskt plan har liberala idéer, i vissa fall omfamnade även av icke-liberaler, som i migrationspolitiken, skapat en situation som liberaler idag saknar lämpliga lösningar för. Vare sig vi talar om EU eller migration, växer skepsisen mot de liberala idéerna.

Att kunna söka sin egen väg, forma sitt eget liv och styra sitt eget öde har varit en viktig liberal princip. På en personlig plan har liberalismen tagit för lätt på vårt behov av fasta hållpunkter i tillvaron som tillgodoser de existentiella behoven hos oss. Du kan söka din egen väg i livet, men vad händer när de vägar som har sökts och svaren som hittats, inte kan stilla känslan av att något ändå saknas? Självförverkligande är en av liberalismens mindre direkt uttalade, men högst närvarande premisser, och förmåner, som vi levt med.

Det räcker med en nyhet om ett inställt Luciatåg på en förskola för att sociala medier ska svämma över av ilskna inlägg: rädda våra traditioner! När det kommer till kritan, räcker det med ett upplevt hot för att något ska klicka igång hos oss. Gemenskapen, traditionen, arvet, allt det blir viktigt – hur obetydligt det än var innan hotet.

Med en lågkonjunktur runt hörnet, och sett till de miljarder som spås saknas i välfärden, uppstår frågan om när den grupp som hittills haft förmånen att ägna sig åt självförverkligande med weekendresor, yoga- och akvarellkurser, eller inredning av hemmet a lá Ernst Kirchsteiger medan det nynnas Carpe diem, märker att plånboken inte längre tillåter något av detta? Eller, vad värre är, att alternativen för trygghet, bra vård eller en bra skolgång kostar mer än det som betalas in via skattsedeln? Vad händer när liberalismen står naken inför politiska och existentiella frågor? 

Men är ändå inte räddningen på allt detta just liberalism? I viss mån. De liberala värdena behöver skyddas när kärvare och mindre toleranta idéer breder ut sig. Och socialismen har med ett gediget facit visat att den inte lär kunna lösa varken de ekonomiska eller sociala problemen. Liberalismen kommer inte att sakteligen tyna bort mot sin undergång. Men, den förmår idag inte att formulera svar på många av nutidens problem. Marknadsliberalismen kan lösa många problem, sett till typ av verksamhet förstås, men där dess tillkortakommanden ger sig till känna måste vi, både som individer och partier, mer pragmatiskt öppna upp för andra synsätt och ideologiska lösningar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.