Utredning

Utredning skapar hejdlös koncentrering av vården

Tänk om hela den svenska sjukvårdens inriktning mot mer högspecialiserad vård är fel? Det låter visserligen rimligt att övning ger färdighet. Men om den som kommit fram till att det måste vara så, inte vet något om kirurgi och inte heller vet något om vilken övning som ger vilken färdighet, är det läge att tänka om skriver Daniel Suhonen, med anledning av SVT:s dokumentär den stora sjukhusstriden.

Krönika

Tänk om hela den svenska sjukvårdens inriktning mot mer högspecialiserad vård är fel? Den statliga utredaren Måns Roséns påstående i utredningen ”Träning ger färdighet. Koncentrera vården för patientens bästa” (SOU 2015:98), lanserade det mycket tydliga beskedet att minst 500 patienter dör i onödan på mindre sjukhus varje år. Slutsatsen blev att operationssjukvården måste koncentreras. Snabbt.

Sjukvårdslandstingsrådet från Dalarna, Elin Norén (S), som ger ett sympatiskt intryck i SVT-dokumentären ”Den stora sjukhusstriden”, uttrycker hur bekymrad hon är att de i sitt landsting inte tillräckligt snabbt kan koncentrera vården.

Karin Rågsjö för Vänsterpartiet i Riksdagen undrar varför man inte börjat dagens omläggning tidigare, för säg 20 år sedan. Så kommer de upp, politiker från samtliga partier som snabbt hörsammat beskedet från utredarna. Vem vill medverka till att 500 människor dör i onödan?

Tyvärr verkar de ha kommit överens om ett misstag. För när dokumentärfilmaren Erik Sandberg i ”Den stora sjukhusstriden” besöker välfungerande Västerviks sjukhus och deras framgångsrika kirurgteam visar sig en helt annan bild. Av ett sjukvårdssystem som verkar ha drabbats av koncentrationssjuka.

I Västervik och på många mindre sjukhus gör läkarteam och deras medarbetare ett fantastiskt arbete. Genom att kunna mycket och hålla ett högt antal operationer per år får de en stor allmän kompetens som funkar bra även på mer ovanliga sjukdomar. Som de mycket erfarna kirurgerna uttrycker det, är risken när en kirurgklinik avlövas diagnos efter diagnos att de tappar kompetens, blir sämre allround och inte kan rycka in vid en svår förlossning eller bilolycka.

Förlorar sjukhuset uppdrag blir det svårare att rekrytera bra personal och så är processen igång som på kort tid försvagar en klinik. Efter ett tag kan de knappast utföra några operationer alls och sjukhuset läggs ned. Sedan 1990-talets början har vart femte svenskt sjukhus stängts. Denna utveckling bara ökar i styrka.

Tyvärr fanns det ingen grund för de långtgående slutsatserna i Måns Roséns utredning. Han räknade med diagnoser och ingrepp som inte var relevanta. Han räknade flera ingrepp på samma patient som senare avled som flera döda patienter. Han räknade in vård i livets slutskede som rätt ofta sker på patienter som dör inom kort och avrundade slutligen sin missvisande siffra uppåt och fick 500 klatschiga dödsfall.

Inför kameran erkänner han detta nyckeltals svajiga grund som också sågas av de mest kunniga sjukvårdsexperterna. Men Måns Roséns håller ändå fast vid sin slutsats. För det låter ju rimligt att övning ger färdighet. Även om den som kommit fram till att det måste vara så inget vet om kirurgi och inget vet om vilken övning som ger vilken färdighet.

Inom samhällsvetenskapen talas om krismedvetande. Genom att skarva ihop en siffra utan egentlig grund lyckades en statlig utredare få med sig politikerna på en hejdlös omläggning av vården till alltmer av koncentration, långa resor för svårt sjuka patienter och som framkommer i dokumentären, ökad risk för långa väntetider, som exempelvis med cancer ökar lidandet och risken för död.

Ansvaret för detta bär en mycket dålig statlig utredning – med diarienummer SOL.O.VÅR 2015:98.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Paste this code as high in the of the page as possible: Additionally, paste this code immediately after the opening tag: