Krönika
Folkbildning
17 oktober 2019 kl 05:10

Utbildning brukade innebära frihet

Utbildningen har smalnats av och antagit industriella former. Vi ska lära människor det samhället behöver – inte vad människorna önskar veta. Kunskap ska kunna mätas, ned till varje beståndsdel. Jona Elings Knutsson skriver om vår tids syn på kunskap och bildning. 

Flera debattörer har senaste tiden vittnat om hur de inte känner igen sitt Sverige. Jag känner inte heller igen mitt Sverige, och nu ska jag berätta en sak som har blivit fullständigt tokig.

När jag var liten pluggade min mamma på komvux. Hon hade både rutiga och randiga anteckningsblock. Hon skrev massor av siffror och bokstäver och läste i böcker. Jag förstod att det var svårt och alldeles fantastiskt.

När jag blev sjuk och inte kunde gå till dagis fick mamma problem, om hon inte kom till skolan skulle hon missa saker som var svåra att ta igen. Då kom hennes morfar och tog hand om mig. Han hade på äldre dagar studerat engelska, och det var han mäkta stolt över. Han kokade gröt åt mig men kallade den porridge. När jag lyssnade på sagor på LP satte han upp schackpjäserna på brädet för att posta nästa drag i de matcher han deltog i på korrespondens.

Alla som bilat genom Sverige har sett det. Hur varje liten by har en gammal skola, och varje liten ort ett Folkets hus och ett bibliotek. Verksamheterna må vara nedlagda men byggnaderna står kvar. Människor före oss var så ivriga att ge människor av alla åldrar utbildning att de tog plankor och spikar och skapade hus. Kunskap, utbildning och bildning. Folket lärde sig alfabetet och räknesätten, de lärde sig om preventivmedel och fackliga rättigheter, de lärde sig främmande språk och främmande världar.

Utbildning innebar frihet. Men med tiden har utbildningen smalnats av och antagit industriella former. Vi ska lära människor det samhället behöver, och inte vad människorna önskar veta. Kunskap ska kunna mätas, ned till varje beståndsdel, och vilka beståndsdelarna är preciseras i betygskriterier så omfattande att man tappar hakan på ungarnas utvecklingssamtal.

Enligt det reviderade styrdokumentet för grund- och gymnasieskolan ska skönlitteratur läsas för att fostra, menade Jonas Thente i Dagens Nyheter,  men fick genast mothugg av Skolverkets Anna Westerholm. Det må vara en tolkningsfråga men idén om skönlitteraturen som något som ska fylla lärandemål finns även bland författarna. Under årets bokmässa i Göteborg bevittnade jag en rad författare få frågan om vad de lärt sig av att skriva boken de talade om. Litteratur kan alltså inte varken skrivas eller läsas av lust, i vredesmod eller passion. Vad lär sig läsaren? Vad lär sig författaren?

Inte var det därför varje by fick en skola, för att göra tanken mindre. Människans hjärna är inte en maskin där vi kan avläsa mätare för kunskap i olika parametrar. Vi är tvärtom sammansatta varelser med viljor och känslor. Det tycks inte bättre än att de som styr och ställer har bytt ut sina egna hjärnor mot vad gammelmorfar hade kallat porridge.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.