Krönika
Barn
29 augusti 2018 kl 06:30

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Tveksam verkshöjd i intorkade makaroner

Skribent

Marika Lindgren Åsbrink
utredare på LO, socialdemokratisk författare, bloggare och ideolog

Det här är en opinionstext

Konstverk eller pussel? Det är fint att vi lever i en tid då barn tillåts ta tid, men för undersköterskan som ska få ihop sina egna oregelbundna arbetstider med förskolans handlar det inte om inställning.

”Det finns inget livspussel. Det finns ett konstverk som du målar varje dag”, skrev Frida Boisen häromdagen. 

Frida Boisen har, förstås, aldrig varit hemma hos mig. Jag gillar mitt liv och så, men har inte ambitionen att ens försöka se verkshöjd i intorkade makaroner och ständigt för få timmar. 

”Livspusslet är det löjligaste jag vet”, har Agnes Wold sagt. Tillsammans med Cecilia Chrapkowska har hon skrivit en föräldrapraktika där de menar att livet med barn bara har två pusselbitar – du själv och barnet – och att allt annat, typ inredning, träning och socialt umgänge, är oviktigt. 

Det finns en ironi i att en bok med det uttalade syftet att minska föräldrars dåliga samvete gör tidspress till en fråga om individuell inställning. 

Det här säger statistiken: kvinnor förvärvsarbetar mer än tidigare, men har trots det inte minskat sin tid med barnen. Det man skurit ner på är istället tid med andra eller på egen hand. 

Även fäder tillbringar mer tid med sina barn idag än förr och familjer umgås över huvud taget mer tillsammans. Föräldraskapet har också förändrats till att bli mer aktivt: tidsanvändningsundersökningarna visar att föräldrar idag ägnar sig mer åt att interagera med sina barn genom lek och samtal.

Också arbetslivet har ändrats. Inte minst handlar det om att arbetstiden har brett ut sig – för arbetare oftare genom obekväma arbetstider och delade turer, för tjänstemän oftare som krav på ständig tillgänglighet och övertid. Arbetsbelastning är varken upp till individen eller något som enkelt kan väljas bort genom att avstå från så kallade karriäryrken. Tvärtom är flexibiliteten i många tjänstemannayrken en fördel just för småbarnsföräldern, som ofta behöver hantera utvecklingssamtal, BVC-besök och studiedagar på kontorstid. 

För undersköterskan som ska få ihop förskolans tider med sitt eget oregelbundna schema är inte livspusslet en fråga om inställning. 

Om man till detta lägger att stressrelaterade problem är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning, är det uppenbart att frågorna om föräldraskap, arbetsliv och stress handlar om starka samhälleliga tendenser, knappast enbart om individuella val. 

Småbarnsföräldrar är den grupp som har absolut minst fritid. Den genomsnittliga småbarnsmamman ägnar 3 timmar och en kvart mer per dag åt arbete (inklusive hushållsarbete) än ensamstående och barnlösa kvinnor i åldern 20 till 44 år. För män är skillnaden fyra timmar och 30 minuter. Det är allmänt känt att varje tillkommande barn minst dubblerar mängden tvätt i en familj, och även halvfabrikat tar sin tid att laga. Småbarnsföräldrarnas tre till fyra jobbtimmar extra per dygn läggs alltså inte på att instagramma köttbullar på egenmalen högrev. Det räcker så bra bara att undvika kaos. 

Barn tar helt enkelt tid. Det är fint att vi lever i en tid när de tillåts göra det. Arbete tar också tid och många av oss gillar det med. ”Jag har inte fem, tio minuter att ge” skrev Agnes Lidbeck i en vacker text om att leva med barn. Jag tror aldrig livet blir lika färgrikt igen som att leva med små barn. Men om jag också är lite trött, så lovar jag att det inte beror på min ”inställning”. 
 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 29 augusti 2018 kl 06:30
Uppdaterad: 29 augusti 2018 kl 06:59

Skribent

Marika Lindgren Åsbrink
utredare på LO, socialdemokratisk författare, bloggare och ideolog