Krönika
Krishantering
2 juni 2020 kl 14:42

Trump ser ut som vilken svensk politiker som helst

Allt märkligare känns det att titta på utländska nyhetsprogram. I andra länder är det socialt korrekt och anses ansvarsfullt att bära munskydd, och en negativ signal att låta bli. Vem skulle före pandemin ha trott att Sverige skulle vara det risktagande landet i en allvarlig folkhälsofråga medan det var omvärlden som stod för det hårdare säkerhetstänkandet? Hur blev det så?

Donald Trump struntar i munskydd, den skurken. Det antyds att han därigenom avslöjar hur hur han prioriterar fåfänga högre än samhällsansvar. Han ser ut som vilken svensk politiker som helst. Demonstranterna i USA tågar däremot omkring i munskydd. Inte bara plundrare som inte vill bli igenkända av polisen, utan det fredliga flertalet. Journalisterna står och rapporterar i munskydd. Närmast dagligen ser jag smittskyddsläkare och epidemiologer i chefsställning i andra länder rikta skarpa uppmaningar om munskydd till allmänheten. Varför tar de inte djupare intryck av smittskyddsföredömet Sverige?

Tar man på sig munskydd kan man börja känna falsk trygghet och öka sitt risktagande, sa statsministern på en presskonferens. Därmed skulle de alltså kunna motverka sitt syfte och bli kontraproduktiva. Jag undrar vilken av hans rådgivare som kände sig så tvärsäker på den ogrundade gissningen att man tyckte att det var läge att få statministern att skriva under på den offentligt. Hypotesen är osannolik.

Tendensen till falsk trygghetskänsla är inte okänd och kan uppstå i vissa situationer inom helt andra områden. En säkerhetsanordning ökar ens ”säkerhetsbudget”, och en del av det utrymmet kan användas till att unna sig ett farligare beteende. Med säkerhetsbältet på vågar man köra ännu snabbare. Men att farten skulle öka så mycket att nettoeffekten av bältet skulle bli negativ, det är en betydligt djärvare och mer kontraintuitiv idé. Det lär finnas studier som hittat att obevakade övergångsställen kan ge en negativ nettoeffekt. I övrigt är det ganska tomt på exempel.

Cykelhjälmar anförs ibland som en improduktiv säkerhetsåtgärd som förvandlar cyklister till våghalsar. Det stämmer inte. Det normala är att säkerhetsmekanismer ökar säkerheten. Det är därför de införs. Motsatt effekt är högst exotiska undantag och därför något som först måste beläggas för att det ska finnas skäl att tro på det. Vem skulle känna sig sig trygg och lugn av att se munskydd och täckta ansikten runt omkring? Skyddsutrustning påminner en om den närvarande faran.

Journalisten och författaren Göran Rosenberg har resonerat kring vad som ligger bakom att Sverige blivit ett så annorlunda land i coronafrågan. Hans svar är att en kylig utilitarism tagit överhanden i ett land som saknar erfarenhet av krig och kriser där livet ställs på sin spets. Det är en intressant idé, men den betyder att det var förväntat att Sverige skulle avvika i den här riktningen. Var det? Jag förväntade mig inte alls det. Nog för att Sverige är ett kyligt och obehagligt rationalistiskt land på vissa sätt, men det brukar också finnas en besatthet av att undanröja alla slags risker, stora som små. Nu var det i stället fatalism som bröt ut. Hur gick det till?

En kombination av tillfälligheter och konformism, tror jag. Bara en fråga om vilka som råkar bemanna nyckelposterna. Resten sköter papegojorna. Sverige hade kunnat vara avvikande i vilken riktning som helst – vi hade ändå gjort rätt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 2 juni 2020 kl 14:42
Uppdaterad: 2 juni 2020 kl 14:48

Skribent

Peter Santesson
opinionschef på Demoskop