Försvarspolitik

Tillsätt en utredning om u-båtshöken Bildt, Hultqvist

Det fanns inga bevis för sovjetiska ubåtar på 1980- och 90-talet. Den undermåliga hanteringen av ubåtsfrågan faller tungt på Carl Bildt, en kallakrigare värdig en spionroman. Därför krävs en utredning om Bildts agerande de fyra senaste decennierna och vilka konsekvenser det har fått för Sveriges försvarspolitik, skriver Daniel Suhonen. 

Krönika

I senaste numret av Filter (nr 61, mars 2018) går den grävande reportern Mattias Göransson igenom ubåtsfrågan som under 1980-talet satte skräck i folk och höjde försvarsanslagen i vårt land. Bilden som framkommer är en militärpolitisk elit som antingen medvetet vilselett regering, riksdag och svenska folket under 35 år, eller som av en kombination av inkompetens och självsuggestion missbedömt läget. Inga av de bevis som presenterades av marinen och dess u-båtsexperter höll. Inte ett enda.

  1. U 137 på skäret i Karlskronas militära zon den 27 oktober 1981 finns naturligtvis. Men det mesta talar för att den gick på grund av misstag. Försvarets Radioanstalt visste att Sovjetunionen desperat letade efter en försvunnen u-båt öster om Bornholm och fortsatte leta efter att U137 hittats av svenska marinen och nyheten om ubåten gått ut i lunchekot.
  2. Det typ-ljud som länge ansågs vara det yttersta beviset för u-båtar visade sig för några år sedan orsakas av sill-stim.
  3. Det kavitationsljud från ubåtar som ansetts bevisa ubåtsnärvaro visade sig vara orsakat av minkar.
  4. Bottenspåren i Hårsfjärden som hittades 1982 som marinen menade orsakats av ryska miniubåtar berodde av svenska marinens egen ankring. Det påträffades lite varstans där svenska marinen letat efter u-båtar.
  5. Sedan 1982 har marinen haft ett band med ett ”säkert” spår av u-båt uppfångat i Hårsfjärden, benämnt 3:47, efter längden på ljudspåret. Men ljudet kom inte alls från en Sovjetisk u-båt utan från motorseglaren Amalia som vid tiden för Hårsfjärden agerade taxibåt. Loggböcker och studium av Amalias ljudbild bekräftar att det var denna taxibåt marinen fångade ljudet av.


Problemet är att vi inte kan bevisa några som helst medvetna kränkningar av Sovjetiska eller ryska u-båtar under 1980 eller 90-talet. De kan ha varit där ändå, liksom Nato var det. Men alla de belägg som svenska marinens u-båtshökar lagt fram i rapporter till regeringen och ÖB är samtliga nu pulvriserade.

Chefsideologen för denna ansvarslösa och uppdiktade u-båtspolitik är Carl Bildt. Han har drivit idén om de Sovjetiska u-båtarna på ett sätt som gör att man kan ifrågasätta om han haft Sveriges bästa för ögonen. Idag hävdar Bildt att det finns bevis som rättfärdigar de protestnoter och anklagelser Sverige under hans ledning och inblandning riktat mot Sovjet och senare Ryssland. Anklagelser helt utan grund. Som skadat vårt land.

När den socialdemokratiske tidigare statsministern Ingvar Carlsson får ta del av Filters tydligt framlagda mytkross säger han: ”Man vilseledde regeringen och man vilseledde kommissionen och det är klart att det är upprörande.”

Det fanns inga bevis för Sovjetiska u-båtar. Hanteringen av ubåtsfrågan faller tungt på Carl Bildt, en kallakrigare värdig en spionroman.

Försvarsminister Peter Hultqvist måste omedelbart meddela hur regeringen ser på dessa nya fakta om ubåtsfrågan. Han bör också tillsätta en utredning om Carl Bildts agerande under fyra decennier, vems intressen han arbetat utifrån och vilka konsekvenser det fått för vårt lands säkerhetspolitik. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.