Demokrati

Tillplattade projicerar vi vår ofrihet på de beslöjade

Vi är så tillplattade och förödmjukade att vi för själens överlevnad måste inbilla oss att vi gör precis som vi vill. All vår ofrihet och allt tvång för vi över på dem som uppfattas som svagare, som muslimska kvinnor och prostituerade. \

Vi måste prata om svenskens besatthet av fri vilja kontra tvång. I debatten om barnäktenskap, alltså flyktingtjejer mellan 15-18 år gifta med myndiga män, är många övertygade om att de alla är tvingade in i äktenskapet.

Säger de att de vill beror det på Stockholmssyndromet - de har blivit vän med sin förövare. Men ingen ifrågasätter svenska tjejers val av partner.  

Samma när slöjan diskuteras: de är tvingade, egentligen vill väl alla kvinnor ha urringning och kortkort? Det är svårt för svensken att förstå att en kvinna kan vilja vara religiös och täcka håret - trots att alla svenska kvinnor bar klut för bara några decennier sedan.

Enligt svensken har en kvinna från Mellanöstern per definition ingen fri vilja. Detta motsägs dock av vetenskapen, som i islamologen Eli Göndörs doktorsavhandling Jag har mina känslor och mitt förstånd (Atlantis förlag, 2012) om muslimska kvinnors självständighet.

Synen på ofrihet finns även i prostitutionsdebatten. Föreställningen frodas att alla är horor av tvång men läser man djupintervjuerna i socialantropologen Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister (Natur & Kultur, 2006) framträder en bild av kvinnor som gör medvetna val. Fast sådant biter inte på dem som vägrar höra sanningen. Enligt dem har en hora som valt sitt yrke ett falskt medvetande.

Falska medvetanden, Stockholmssyndromet, patriarkalt förtryck - så avväpnar man dem som tänker och väljer fel.  

Vad beror svenskens osunda fokus på den fria viljan på? Det handlar om ren projicering, att vända bort blicken från sig själv.

Vi lever i ett tvångssamhälle, vana vid en stat som tar hand om oss från vaggan till graven. Social ingenjörskonst och svensk standard, allt regleras in i minsta detalj: diskbänkshöjd, antalet kvadratmeter per familjemedlem, färg på huset.

Mor och far ska fördela barnledigheten lika och sedan skicka plutten till förskolan. Att vara hemmafru är suspekt, hemskolning förbjudet - man är betrodd att göra som man önskar endast om man önskar rätt.  

Efter uträttat värv tas merparten av vår inkomst ifrån oss och fördelas över våra huvuden. Trots detta får gamla mor inte plats på hemmet och faster dör i cancer i väntan på operation. Ena sekunden finns inga pengar, i nästa är resurserna oändliga.

Vi är så tillplattade och förödmjukade att vi för själens överlevnad måste inbilla oss att vi gör precis som vi vill. All vår ofrihet och allt tvång för vi över på dem som uppfattas som svagare, som muslimska kvinnor och prostituerade.

Det är lätt att peka finger men ju mer du anklagar andra för att vara ofria, desto större är illusionen av att du väljer. Rannsaka dig själv. Att inte välja så som du skulle ha valt innebär inte att man väljer fel.

Kanske är sanningen att en ung irakiska har en större insikt i sin situation och fattar mer välgrundade beslut än du.

Svälj din förtret, ta ske'n i vacker hand när makten trampar på din ömma tå. Du lever i ett demokratiskt land där du kan välja sätt att trampas på sjöng Allan Edwall redan 1982 i låten Bli som far.

Det är inte mycket till val.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.