Förskola

Techföretagen täljer guld i förskolan

Snart blir digitala verktyg obligatoriska i förskolans läroplan, men det borde vara föräldrarna som avgör om deras småbarn ska stirra i skärmar eller inte.  

Det är nästan så att man blir full av beundran för techföretagens lobbying. Från och med nästa sommar blir skärmar obligatoriska i den svenska förskolan, och måste alltså inte bara köpas in av vartenda dagis i landet – företagen får också direkt tillgång till konsumenter redan från blöjåldern. Det vore intressant att veta hur mycket techbranschen själv bedömer att det är värt i pengar.

Enligt läroplanen för förskolan handlar allt detta givetvis om pedagogik och utveckling av livsnödvändiga färdigheter: Det är frågan om att tidigt utveckla digital kompetens, och ge barnen möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik.

Det sista kan låta som att det är grundat i noggranna överväganden om hur barn ska lära sig navigera i en digitaliserad samtid, men det finns skäl att vara skeptisk:

Det gäller för det första att komma i håg hur realiteten i förskolan ser ut. Det handlar om stressade fröknar och småbarn. I praktiken är det frågan om vuxna med stora barngrupper att hålla reda på, som plötsligt ges ett verktyg som mer effektivt än något annat kan få barn att sitta stilla, tysta och passiva i timtal. För den vuxne brukar det bli besvärligt först när det är dags att berätta för barnet att skärmtiden är slut. 

För det andra förutsätter ett ”ansvarsfullt förhållningssätt” till digital teknik att människor hinner utveckla andra förmågor och färdigheter: koncentrationsförmåga, karaktärsstyrka, social, språklig kompetens och liknande. Sådant behöver människor utveckla redan i mycket tidig ålder. Vi vet också vid det här laget att inlärning av och träning i samtliga dessa förmågor störs av de digitala verktygens belöningssystem, som är uttänkta och designade för att göra skärmarna svåra att lägga ifrån sig. 

Det är alltså ingen slump att du och jag inte kan koncentrera oss på en bok om vi samtidigt ser att vi har nya röda flaggor på Facebook. Vi kan vara helt säkra på att dagisbarn kommer att ha motsvarande svårigheter.

Samtidigt vet vi också att de digitala verktygen har en rad negativa effekter på förmågan att hålla koncentration och uppmärksamhet, att hålla längre samtal eller överhuvudtaget vara närvarande i sociala situationer längre stunder. Man kan för all del anse att det där är förmågor som kommer att bli mindre viktiga i framtiden. Men med förskolans nya riktlinjer blir det i praktiken omöjligt för de föräldrar som vill att inte exponera sina barn för interaktiv digital teknik under de första åren i livet. 

Man kan jämföra den svenska teknikentusiasmen med den teknikskepsis som numera blivit trend i Silicon Valley, och som bland annat New York Times uppmärksammat under hösten. Hur inställningen till plattor ser ut i techingenjörernas egna bostadsområden och skolor är förstås inget bevis för plattornas negativa effekter (det finns det numera gott om i forskningen). Men det kanske är ytterligare en indikator på att föräldrar måste få bestämma om deras småbarn ska stirra i skärmar eller inte.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.