Tänk om våra folkvalda alltid menar allvar

Sverige står inför många problem. Så långt verkar alla vara överens. Men för att lösa dem krävs antingen en part med mycket stort eget inflytande eller den grundläggande förmågan att tala med varandra. Inget av alternativen verkar längre särskilt troligt. En 30 år lång och stadig utveckling har plötsligt gett upphov till ett nytt politiskt landskap, till de etablerade partiernas chock och förfäran.

Faktiska samtal kräver ett intresse av att förstå sin motpart. Politiska samtal av i dag är som hämtade ur Seinfeld där alla pratar förbi varandra och enbart är intresserade av vad de själva har att säga. Det är dessutom bästa falls-scenariot. Mer vanligt är medvetna falsarier och missuppfattningar.

Tron på att all smörja är medveten smörja och att våra kära folkvalda kan och kommer att börja bete sig vettigt har blivit en tröst för många. Det påminner dock om de republikaner som stöttade Donald Trumps presidentvalskampanj, eftersom han egentligen var ett geni vilket var tänkt att visa sig efter valet.

Tänk om alla faktiskt är så dumma som de ibland ger sken av – hemska tanke! Det skrämmer mig mer än alla andra problem just nu.

Tänk om miljöpartisterna faktiskt tror att nedläggningen av kärnkraften är positiv för miljön och klimatet? Eller att de faktiskt inte ser att det finns en målkonflikt mellan att behålla vårt välstånd och samtidigt göra sig av med såväl kol som kärnkraft? Att det inte är så att de inte bryr sig och är beredda, ja till och med glada, att ta en sänkning av välståndet utan att de tror att det inte finns ett problem.

Tänk om statsminister Stefan Löfven (S) på fullt allvar tror att det är jobbskatteavdragen som är orsaken till förnedringsrånen. Det känns nedlåtande att ens skriva så om en annan människa, men det börjar bli oansvarigt att inte fundera på möjligheten. Det är trots allt inte otänkbart att en människa hyser uppfattningen att fattiga människor har sämre moral. Normalt sett brukar sådana personer inte bli statsministrar, men det går inte att utesluta. Löfven får försvaras med att han inte uttryckte vad han faktiskt menade nästan lika ofta som den tidigare nämnda Trump så något fel är det uppenbarligen.

Möjligen tror han också att allt samröre med Sverigedemokraterna är ett bevis på viljan att uppföra koncentrationsläger i Ådalen. Det kanske inte har att göra med att SD inte bara är en spegelbild av S utan även det största hot partiet kanske någonsin har mött.

Kanske tror justitieminister Morgan Johansson (S) fortfarande att det är överklassen som håller igång narkotikahandeln på eget bevåg. Kanske tror han, och den kader av experter som har uttalat sig, verkligen att det är narkotikahandeln som förklarar varför det sprängs i Sverige – men ingen annanstans. Andra länder har förstås också både droger och strider om försäljning, utan att för den sakens skull ha kriminella som strör bomber omkring sig som vore det konfetti.

Det här är förstås bara ett axplock av vansinniga yttranden. Därtill ensidigt. Men politikers yttranden på alla sidor förtjänar att tas på allvar. Även om det kan verka skrämmande har det stora fördelar. Alla kan nämligen inte vara så här och det är dags att skilja agnarna från vetet.

Den som faktiskt klarar av att förstå sina motståndare behöver ett politiskt klimat som främjar denna förmåga. Den som kan ta sig an ett problem utan att enbart skylla på sina politiska motståndare likaså. Så lita på att politiker menar vad de säger och ställ höga krav på dem.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.