Brott

Ta i frågan om kultur och sexualitet!

Å ena sidan ordnas sexualundervisning för nyanlända, med en medvetenhet om målgruppens bristande kunskaper i ämnet och de kulturella skillnaderna, å andra sidan vill ingen ta i de riktigt stora problemen som kan springa ur dessa skillnader. 

Krönika

Söta Jesus, war hos mig, släpp mig inte… du har ju köpt mig med ditt röda blod.

Orden är Karin Persdotters, född 1750, som insjuknade vid nitton års ålder i svåra plågor. Hon kunde förstummas i flera dygn, försjönk i dvalatillstånd, kall och stel, och krampaktigt sammandragen.  När hon vaknade, sa hon att hon varit hos gud. Åren därefter hade hon perioder av straffpredikningar och konvulsioner, samt våldsamma utspel då hon visade korsfästelsens lidanden. Persdotter fördes till Danvikens hospital, där hon blir kvar i tretton år. Hon var en av de heliga, besatta eller psykotiska kvinnor som fyllde 1700-talet med förundran

Persdotter var inte ensam om att använda religion som språk och gestaltningsform i en tid då religion intog en dominerande plats i människors världsbild, där Gud, Kristus och Djävulen fick bära budskapet. Under 1700-talet pågick striden mellan en religiös och en medicinsk förklaring till vansinnets, men även illgärningars, rötter förmodligen som starkast för att under 1800-talet sakteligen avgöras till vetenskapens fördel.

För många år sedan, i samband med datainsamling till en forskningsstudie, kom jag över en forskningsrapport där man i en internationell studie tittade närmare på tvångssyndrom ur ett kulturellt och nationellt perspektiv. Man fann då att patienter i Japan uppvisade tvångstankar vars innehåll bestod främst av struktur och ordning. Patienter i Brasilien uppvisade i betydligt högre utsträckning än normalt tvångstankar om hot och våld, och egyptiska patienters tvångstankar rörde sig i högre grad än normalt kring sexualitet och olika tabun. 

Detta är inte särskilt förvånande. Kultur, och det omgivande samhället, spelar roll! Det spelade roll för Karin Persdotter, det spelade roll för personer i nämnda forskningsrapport, och det spelar roll för skeenden i ett samhälle.  Kulturer, normer och sedvänjor präglar inte bara vårt sätt att se på politiska frågor som jämställdhet, utan även våra existentiella villkor.

I samband med Aftonbladets granskning av gruppvåldtäkter uteslöt Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi, inte att det finns kulturella skillnader, men undrade samtidigt hur mycket det spelar in. Efter de senaste rapporterna har vi nog en stor del av svaret, kan man tycka, även om frågan gärna får undersökas vidare.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, talade å sin sida om klassförhållanden samt diskriminering från rättsväsendets sida med en större utredningsbenägenhet hos när förövarna har utländsk härkomst. Det ställer Sarnecki emellertid upp som en möjlig hypotes. Varför har detta inte undersökts tidigare? Vi har ju trots allt undersökt allehanda former av diskriminering, både verkliga och förställda. 

Vi har inga problem med att tala om kultur när det kommer till synen på givmildhet, gästvänlighet, matvanor, eller den svenska ensamheten kontra de stora (invandrar)kollektivens värme. Men somliga, däribland självaste BRÅ, har oerhört svårt att ens med facit i hand, och trots alla tidigare varningar, medge att kultur och etnicitet även spelar roll för hur man ser på det andra könet.

Kultur är, något förenklat, inlärda värderingar och föreställningar som är knutna till dessa värderingar. Därutöver sätter den gränser för socialt accepterat beteende, men även hur långt vi vågar tänja på dessa gränser. Hur kan kultur vara en betydelselös faktor när det kommer till våldtäkter? Å ena sidan ordnas sexualundervisning för nyanlända, med en medvetenhet om målgruppens bristande kunskaper i ämnet och de kulturella skillnaderna, å andra sidan vill ingen ta i de riktigt stora problemen som kan springa ur dessa skillnader.  

När skev kvinnosyn kombineras med att de straffmekanismer som förövarna är vana vid från sina tidigare sammanhang sätts ur spel här i Sverige, har vi en milt sagt svårhanterlig fråga att hantera som kräver engagemang och öppenhet. Frågan vi behöver ställa oss är om tidigare och framtida offer inte är värda mer än att vi i politisk godhets namn, i ännu en fråga, inte låtsas om en av de mest grundläggande faktorerna i frågan.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.