Personal som larmar från insidan i någon välfärdssektor hör till samhällsdebattens standardfigurer. Men gör följande tankeexperiment. Under 2010 blev problem med sjukförsäkringsreformen en stor fråga. Antag att bloggen Rädda sjukförsäkringen skulle dragit igång och fyllt sina sidor med länkar till skräckhistorier om utförsäkrade, förtvivlade cancerpatienter och felaktigt hanterade försäkringsfall. Bloggen drevs anonymt, för bakom den stod tre upprörda handläggare på Försäkringskassan som befarade att deras bloggande inte skulle uppskattas av arbetsgivaren.
Fenomenet är lätt att föreställa sig. Men det här skulle inte hänt år 2010: Sveriges Television uppmärksammar bloggen – men inte för att granska sjukförsäkringen utan för att granska bloggarna! Vilka är nidingarna som i skydd av anonymitet sprider skitprat om vår sjukförsäkring? Man googlar fram namnen och hänger ut dem tillsammans med en uppläxning om hur den sortens obalanserad samhällskritik förpestar samhällsdebatten.
Tanken vore absurd. Men något har hänt. Ty ut i detta Alice märkliga Underland har Sveriges Television begett sig på riktigt. Det handlar om vårdkrisen och sidan i fråga är en Facebookgrupp som heter Rädda vården. Den är en klippbok med länkar till tidningsartiklar om vårdkaos och inställda operationer. Som sagt, en standardfigur för att bilda opinion: man lyfter fram det som inte fungerar. Den gruppen har SVT bestämt sig för att granska.
Med gravallvaret hos en skoltidningsredaktör förklarar SVT vilken jättefisk de har fått på kroken, en opinionskraft som ”överger och trasar sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen”. Att det visar sig vara vårdpersonal som ligger bakom Rädda vården får inte SVT att fråga sig om de egentligen är ute på rätt korståg. Istället publicerar SVT namnet på en av personerna bakom sidan, undersköterskan Fredrik Antonsson som jobbar tunga pass inom barnsjukvården, och som även är en vän till mig. Han ville vara anonym eftersom han även postar länkar till artiklar om problem på hans egen arbetsplats. Nå, nu har SVT i sitt värn om den öppna samhällsdebatten sett till att han inte är det längre.
Greppet syns allt oftare. Man skulle kunna kalla det för den systemlojala vändningen inom journalistiken. Det traditionella uppdraget vänt upp och ned: det granskande ögat riktas mot enskilda medborgare, till försvar för offentliga institutioner och system. Småfolket uttrycker sig så onyanserat och oroar sig för fel saker! Olyckskorpar som skadar förtroendet för systemet och den förda politiken. I SVT:s journalistik är det därför bara naturligt att det är SKL-chefen som får recensera det undersköterskan skriver istället för vice versa.
Och som för att göra rockaden perfekt är det nu en av vårdens huvudmän som försvarar visselblåsarna, mot journalisterna! Det är kommunikationsdirektören i Västra Götalandsregionen, Erik Lagersten, som förstår de verkliga grunderna för det demokratiska samtal som SVT säger att de oroar sig för, och tvingas påminna public service-journalisterna om att offentlig sektor gynnas av ett stort utrymme för kritik.
Man får visst inte vara alarmistisk, men det är svårt att inte bli djupt oroad.
Med gravallvaret hos en skoltidningsredaktör förklarar SVT vilken jättefisk de har fått på kroken, en opinionskraft som ”överger och trasar sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen”.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.