Demokrati

Svårt för väljarna avsätta dåliga styren

Det är helt avgörande för demokratins hälsotillstånd att medborgarna vart fjärde år kan utkräva ansvar genom att rösta bort makthavare som misskött sig. Men då krävs att väljarna har relevant kunskap om vilka som styr och vad de styrande beslutar om. Det är osäkert om så är fallet. \

I början av maj hölls ett uppmärksammat borgmästarval i London. Ibland letar sig förslaget om att införa direktvalda borgmästare in på den svenska dagordningen, även om det är sällsynt. Per Schlingmann lär ha förordat förslaget under förra årets Almedalsvecka och nu senast argumenterade Per Ankersjö, tidigare stadsmiljöborgarråd i Stockholms stad, för saken.

Ett nyckelargument är att direktvalda borgmästare skulle tydliggöra ansvar för beslut på ett bättre sätt.

Ämnet är principiellt viktigt. Möjlighet för medborgarna att vart fjärde år utkräva ansvar är helt avgörande för demokratins hälsotillstånd. Enkelt uttryckt, medborgarna ska kunna rösta bort makthavare som misskött sig under innevarande mandatperiod, alternativt, ge dem fortsatt förtroende om de skött sig bra. Jag har länge varit litet fundersam över kvaliteten på ansvarsutkrävandet i kommuner och landsting.

För att ansvarsutkrävande ska vara effektivt krävs att väljarna har relevant kunskap. Men, det finns indikationer på att många har för lite information för att på allvar utkräva ansvar i allmänna val.

Tre exempel: 

1. Många vet inte vad valen gäller. För ett par år sedan gjordes en undersökning som visade att var tredje person inte vet att kommuner och landsting bär ansvar inom tunga områden som vård, skola och omsorg. En hel del väljare vet sålunda inte riktigt vilka frågor kommun- och landstingsvalen handlar om.

2. Många känner inte till partiernas ståndpunkter och vet inte vilka partiföreträdarna är. Det finns studier som uppmärksammat att väljarna har begränsade kunskaper om vilka frågor partierna driver i kommun- och landstingsfullmäktige. Lägg därtill att väljarna verkar ha dålig koll på vilka som är deras företrädare. Statsvetarprofessorn Sören Holmberg nådde en gång den dystra slutsatsen att den stora majoriteten av kommun- och landstingspolitiker är ganska okända.

3. Inte givet att väljarna vet vilka som styr. Svenska kommunstyrelser är ett slags ”samlingsregeringar” där både majoritet och opposition är representerade - detta i sig stökar till ansvarsutkrävandet. Och även om väljarna vet vilket parti kommunstyrelsens ordförande representerar, vet man inte alltid vilka vederbörandes parti samarbetar med. Svårigheten att utkräva ansvar fördjupas av att vi efter 2014 års val har sett en fördubbling av både minoritetsstyren och blocköverskridande sedan förra valet. 

Kunskapsbekymren är intimt sammanflätade med frågan om det finns fungerande mediebevakning av kommun- och landstingspolitiken. Finns bevakning som förmedlar information om den lokala politiken till väljarna, ökar sannolikheten att väljarna har adekvat kunskap. 

Dock har forskning antytt att bevakningskvaliteten varierar kraftigt från kommun till kommun – och på vissa ställen finns nästan inte lokala medier. För knappt tio år sedan konstaterade medieforskarna Lars Nord och Gunnar Nygren att de lokala mediernas politikbevakning är ”ett förräderi mot demokratin”. Läget har knappast blivit bättre: mellan 2004-2014 lades var tredje lokalredaktion ned.

Ligger det korn av sanning i denna dystopiskt anstrukna spaning, är läget allvarligt. Om väljarna inte utkräver ansvar på ett effektivt sätt, saknas återkopplingsmekanismer som belönar dem som sköter sig och bestraffar dem som inte gör det. Det är därför inte omöjligt att illa fungerande styren får förnyat förtroende samtidigt som hyfsat fungerande dito ändå ryker. Knappast uppbyggligt.

Enkla lösningar saknas och förslag för att stärka ansvarsutkrävande – exempelvis införandet av direktvalda borgmästare – har oattraktiva bieffekter. Likväl tror jag att det vara en klok idé att åtminstone experimentera med införande av majoritetsstyren i svenska kommuner, samt att försöka föra en konstruktiv diskussion om tillgången med skilda valdagar.

Ligger det korn av sanning i denna dystopiskt anstrukna spaning, är läget allvarligt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.