Krönika
EU
8 januari 2019 kl 05:00

Att ställa hat mot respekt är inte riktig politik

Liberaler i olika länder och partier går ut i strid mot nationalisterna. Det är bra, men strategin är dålig. Diskutera riktig politik i stället.

Det är knappt fyra månader kvar till Europaparlamentsvalet. Hur uppspelta är svenskarna? Förra valet röstade ungefär hälften av väljarna. Det är ett underbetyg. Många svenskar anser kanske att EU-politikerna är trista byråkrater som ägnar tiden åt att bestämma hur pass böjda gurkor får vara.

Men i år verkar politikerna göra allt för att valet ska riva upp känslostormar. “EU:s liberaler förbereder sig för avgörande strid”, kan man läsa i Svenska Dagbladet (5/1). De liberala krafterna i Europa förbereder en motoffensiv mot den växande högerpopulismen. SvD:s politikreporter beskriver en liberal rörelse som är redo att strida för sina värderingar. Liberalernas EU-parlamentariker Cecilia Wikström anser att “vi står inför ett ödesval”. Den liberala Alde-gruppen har släppt en kampanjfilm där “kaos” står mot “stabilitet”, “rädsla” mot “hopp” och “hat” mot “respekt”. Centerpartiets toppnamn Fredrik Federley har utsett 2019 års val till ett “värderingsval”. Det är dramatik och stora ord.

De populistiska partierna är även de duktiga på att utmåla valet 2019 som historiskt. Marine Le Pen, Matteo Salvini och andra ledare för populistpartier är lika uppspelta som ett gäng sjuåringar inför julafton.

Europaparlamentsvalet 2019 ser alltså ut att handla om andra saker än böjda grönsaker. Historien med gurkan är förvisso inte sann, men hade den varit det hade det åtminstone handlat om något konkret. Det finns en uppenbar risk med den liberala offensiven mot nationalismen: “hat” vs “respekt” är inte riktigt politik. Och utan bra politik stoppas inga populister.

Den som inte är övertygad kan titta på gamla debatter från det svenska riksdagsvalet 2014. I stället för att bemöta Sverigedemokraternas Jimme Åkesson i sak kör de andra partiledarna en runda där de framhåller vilken skurk Åkesson är. Men det hjälpte knappast och SD växte.

Risken är stor att EU-valet 2019 blir en repris av riksdagsvalet 2014. Det är synd. Ett bättre sätt att stärka förtroendet för de etablerade partierna är att diskutera förändringar som faktiskt är relevanta i folks liv. Och sådana finns det gott om:

En jämnare fördelning av flyktingar i EU skulle göra livet lättare för många kommunpolitiker och tjänstemän. Den linjen har dock visat sig omöjlig i EU. Ändå fortsätter bland andra Stefan Löfven att upprepa samma mantra. Vad är alternativet till ett kvotsystem?

EU-migranterna som tigger i Sverige är ett resultat av att EU:s principer om öppna gränser inte fungerar som de ska. Hur kan reglerna förändras för att komma åt problemet?

De nya reglerna för handel med utsläppsrätter har kritiserats för att vara för slappa. Hur kan utsläppen minska utan att industrin tar stryk?

En ekonomisk kollaps i Italien skulle i förlängningen drabba svenska konsumenter och kommuner. Är EU:s bankunion, som byggdes upp efter finanskrisen, en lösning eller gör det att den ekonomiska makten centreras?

Kina ger oss billiga mobiltelefoner men har långsiktiga planer på att utöka sin politiska, ekonomiska och militära ställning. Hur kan EU gemensamt hantera kinesiska maktambitioner?

Det här, och mycket mer, borde politikerna diskutera. Som det ser ut nu är risken tyvärr stor att valrörelsen kommer att låta som baksidan på en actionrulle från åttiotalet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.