Krönika
Demokrati
29 januari 2016 kl 06:41

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Stöd kvinnorna för färre marockanska gatubarn

Omkring 800 pojkar från Nordafrika lever i dag utanför det svenska samhället. Om situationen ska förändras krävs en jämställdhetsrevolution i Marocko. Och den måste Sverige stödja.

Runt 800 pojkar från Nordafrika, framförallt Marocko, lever utanför samhället i svenska städer och utgör ett växande problem för socialtjänst och polis. Inrikesminister Anders Ygeman har därför haft överläggningar med talmannen för Marockos parlament. Ett samarbete ska sjösättas för att få barnen att återvända rapporterade media häromdagen.

I övriga EU är ensamkommande marockanska barn inget nytt fenomen. Färjan över Gibraltar sund tar bara någon timme. Spanien har ett återtagandeavtal med Marocko och mottagningscenter finns i Tanger, Nador, Marrakech och Fikeh bin Saleh. Varje center har kapacitet för 200 minderåriga.

EU:s medlemsländer kan sluta återtagandeavtal och bygga mottagningscenter, men det löser aldrig grundproblematiken. Enligt en rapport från Migrationsverket kommer barnen från fattiga urbana miljöer där de ofta vuxit upp i familjer med många syskon.

Åtskilliga barn har rymt hemifrån och lever ett hårt liv på gatan. Marockos befolkning har mångdubblats på drygt femtio år. 1960 hade landet 11 miljoner invånare. 2016 är siffran 32 miljoner. En tredjedel är barn. En avgörande orsak till befolkningstillväxten är den skriande bristen på sexuella och reproduktiva rättigheter. Okunskapen om preventivmedel är utbredd. Abort är i princip förbjudet.

Den som haft sex utanför äktenskapet kan dömas till fängelse enligt artikel 490 i strafflagen. Ogifta mödrar betraktas som paria och tusentals nyfödda placeras på barnhem varje år. 2012 ströps möjligheten för barnlängtande utlänningar att adoptera.

Den 23 mars samma år deltog jag i en manifestation utanför Marockos ambassad i Stockholm tillsammans med Marockanska kvinnoföreningen. Vi demonstrerade i vrede över marockanska Amina Filalis självmord. Hon blev tvingad att gifta sig med sin våldtäktsman som då slapp straff.

Den enda utväg som den 16-åriga flickan såg efter sju månaders äktenskap var att dricka råttgift. Amnesty International uppger föga förvånande att våldtäktsoffer inte vågar anmäla övergrepp av rädsla för konsekvenserna.

Marocko beräknas ha minst 80 000 gatubarn. Om situationen ska förändras långsiktigt är det fundamentalt med en jämställdhetsrevolution i landet. Det kommer inte att hända utan det civila samhället. Sverige och andra EU-länder måste finansiellt och politiskt stötta eldsjälar som Aicha Ech Chana. Upprörd över ogifta mödrars utsatta situation startade sjuksköterskan 1985 organisationen Association Solidarité Féminine (ASF) i Casablanca.

Elise Ottesen-Jensen, kallad Ottar, var en legendarisk svensk sexualupplysare som grundade RFSU 1933. Ottar var prästdotter och näst yngst i en barnaskara på ofattbara 17. Hennes lillasyster Magnhild födde skräckslagen vid sexton års ålder en dotter utanför äktenskapet som hon tvingades adoptera bort.

Magnhild tog sitt liv. Tack vare kämpar som Ottar har Sverige förändrats. Hennes vision måste bli politik även i Marocko. ”Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet.”

EU:s medlemsländer kan sluta återtagandeavtal och bygga mottagningscenter, men det löser aldrig grundproblematiken.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 29 januari 2016 kl 06:41
Uppdaterad: 11 februari 2016 kl 17:20