Stockholm missköter vården, mamma staten swishar pengar

Stockholms sjukvård är i kris. Nu skjuter staten till pengar; men vad ska de användas till? Samtidigt som personal på sjukhusen varslas om uppsägning samlas vittnesmål från en sjukvård i djupaste kris. Sjuka och skadade tvingas utstå lidande i onödan, ibland med döden som utgång. Ja, just så är det: i huvudstaden i ett av världens rikaste länder dör människor på grund av allt mer vansinniga besparingar i vården, enligt vittnesmålen.

Regionens politiker fortsätter envist den inslagna vägen trots att konsekvenserna av den förda politiken är förödande och nu kommit i ljuset. Från statens håll reagerar man däremot, och lovar Stockholm ett extra tillskott om 300 miljoner kronor. Inte riktigt den halva miljard som oppositionsregionsrådet Aida Hadzialic (S) önskat för att kunna häva varslen men en god bit på väg. Extrapengarna till Stockholm, som är en del av ett stöd på 5 miljarder kronor till kommuner och regioner, presenterades vid en pressträff där Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Karolina Skog enligt Läkartidningen sa att ”regioner som sitter nu och planerar neddragningar och varsel kan ställa in det och fokusera på att genomföra sina uppdrag”.

Oppositionen i riksdagen tycker inte att löftet om miljarderna räcker, utan vill skjuta till ännu mer pengar till välfärden. ”Vi vill fatta beslut omedelbart och ge pengarna till välfärden här och nu” säger M-ledaren Ulf Kristersson i Expressen – och trumfar tillsammans med övriga oppositionspartier regeringens miljarder med ytterligare medel. Men Kristerssons partikamrat i Region Stockholm, Iréne Svenonius, har sina egna planer. Sjukhusens budgetar ligger fast, hävdar hon bestämt. Och därmed lär de många fasansfulla vittnesmålen från sjukvården fortsätta strömma in.

Statligt tillskjutna pengar kan uppenbarligen vara vanskligt. Staten som ger bort pengarna har en vision om vad de ska användas till, medan regionerna som tar emot pengarna har andra strategier för ögonen. Med nuvarande statsskick är regionerna självständiga, och får bestämma själva. Annat vore fel. Men samtidigt är regionerna uppenbarligen inte ekonomiskt självständiga.

Omsatt på mikronivå kan jag känna igen mig i dilemmat. Mina tonårsbarn får själva förvalta sina barn- och studiebidrag. Medan jag hoppas att de ska köpa busskort, hållbara kläder och spara en slant kan pengarna mycket väl gå till fika, smink och mobilspel. Och det må vara hänt eftersom syftet är högre: att barnen ska lära sig handskas med pengar och tänka ekonomiskt. På makronivå är det ofattbart hur region Stockholm både kan missköta sin verksamhet, få pengar swishade från mamma men ändå inte göra rätt. Och priset är människors liv.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.