Demokrati

Statlig härskarteknik att gömma snuset

Staten ska gärna skapa ett familjärt och harmoniskt samhälle. Men akta sig så att medborgarna inte uppfattar sig som toppridna. Frågan är var gränsen går för vad vi tål?

Många känner till det berömda folkhemstalet som Per Albin Hansson höll i riksdagen 1928. Där visionerar landsfadern om att det goda samhället bör vara som en god familj, där det inte finns några kelgrisar eller styvbarn.

Men inte lika många har tagit del av den efterföljande debatten. Där angreps Per Albin av en borgerlig ledamot för att han sagt sig inte vilja reglera restaurangdansen.

För, hävdade bondeförbundaren Karlström, när familjefäderna går på krogen för att svira riskerar de hemmets välfärd. Få saker hotar den goda familjen på detta allvarliga sätt, hävdade den indignerade men välmenande kritikern.

Per Albin tog angreppet med ro och ansåg att det fanns andra sätt att motverka missbruk än regleringar. Och, slog han fast, staten bör akta sig så att dess ingripanden inte uppfattas av folk som trakasserier.

Således. Staten ska gärna skapa ett familjärt och harmoniskt samhälle. Men akta sig så att medborgarna inte uppfattar sig som toppridna. Frågan är var den gränsen går för vad vi tål?

När Trafikverket vill ha 500 kronor i straffavgift eftersom trängselskatten på 27 kronor inte betalts i tid, är det trakasserier?

Eller vad ska gubben säga - som efter ett par groggar rodde ut med sin gummibåt för att rätta till en ankarlina - och fick 30 000 i böter för sjöfylleri?

Och att vi inte längre kan köpa biljett ombord på tåget – samtidigt som servicen på stationerna har försvunnit och ersatts av privata sockerkrämare?

Kontanterna försvinner gradvis och tvingar in oss i digitala betalsystem där vi osynligt skinnas av lobbyistskickliga bankirer. Gilla läget?

Den senaste insatsen är propåerna om att förbjuda smaksättning av snus och att visa upp snuset i affärerna.

Detta lär inte vara en socialdemokratisk metod för att vinna tillbaka arbetarklassen från högern. Och det är inte bara folkhälsa – utan lika mycket härskarstrategi.

Så är det definitivt i de kommuner som redan tagit steget fullt ut och förbjudit sina anställda att snusa på arbetstid.

Detta är en väl beprövad metod att gradvis bryta ner människors självkänsla. Det handlar om disciplinering. Om makt.

Om att med gradvisa förolämpningar få folk fogliga. Arbetsbrist har gjort att en del kommuner inte behöver bry sig om de anställda känner sig trakasserade eller inte. Passar inte galoscherna så finns det andra som gärna tar jobbet.. Det är därför kommunerna kan ringa in folk klockan 7 på morgonen. Kom hit! (Undertext: ”Vill du ha kneg också i fortsättningen? Nå, pallra dig då hit bums!”)

Kommunen har intagit patronens plats. Och på bruket var patron också mån om sina anställdas moral och välfärd. Paternalism kallas det, i dag förklädd till maternalism, Storpappa med spökäppen har tagits över av en Stormamma som i stället karvar i själen och utövar psykisk disciplinering.

Men poängen är fortfarande att folk måste tvingas till sitt eget bästa.

Återstår att se om människor tänker anpassa sig. Eller gör de motstånd när restaurangdansreglerarna hittar på nya områden för sina välvilliga pekpinnar?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.