”Ständigt denna antisemitism”

När Dagens Nyheter avslöjade att skolchefen, och tydligen presumtive På Spåret-deltagaren, Hamid Zafar under några ganska nyligen förflutna år under pseudonym ägnat sig antisemitism och hat mot homosexuella så blir reaktionerna självklart kraftiga. Med all rätt. Man kan givetvis inte ha någon, som på goda grunder kan misstänkas hysa värderingar som går tvärt emot skolans demokratiska uppdrag vara skolchef. Och man kan givetvis inte ha en antisemit i underhållnings-tv. 

Men grejen är, vilket gör historien viktig att reflektera över, att förutom just det här med antisemitismen och hatet mot homosexuella framstår Zafar som en trevlig kille. Som vill göra skolan bättre. Som på sociala medier ibland charmigt och nördigt delar bilder på äldre hemelektronik han kommit över. En vanlig snubbe. Och antisemit. Ständigt denna antisemitism. Och det jävliga är att den dyker upp överallt. Och inte sällan från i övrigt fullständigt vettiga människor. 

Som universitetslärare såg jag det i föreläsningssalarna. Jag kunde stå och prata om pliktetik och om hur Guds budord, etsade i sten av Gud och nerburna från ett berg av Moses, kan ses som ett tidigt exempel på en extremt enkel pliktetik, när en student, ansåg att det var fullständigt rimligt att påpeka att Moses var jude. Varefter en annan fyller i att judar saknar etik. Och detta i en undervisningssituation. Inte ens gömda bakom ett anonymt twitter-konto. Det finns alltså människor som tror att antisemitism är socialt acceptabelt. 

Ständigt denna antisemitism. Jag har mött den i politiken. Inte bara den sedvanliga och tröttande ihopblandningen från vänsterhåll av judar och staten Israel. Kommunstyrelseledamoten Adrian Kaba skriver på ledarplats i tidningen Tro och Politik om en judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning. Uttalar sig dessutom om att IS tränats av den Israeliska underrättelsetjänsten. Som om det är saker man kan säga fritt. För att man tror att antisemitism är socialt accepterat.

Jag sett partikamrater från när jag var politiskt aktiv dela antisemitiskt material på Facebook. Inte en gång men flera. Och inte bara en person. För att man tror att antisemitism är socialt accepterat. Ständigt denna antisemitism. 

Men antisemitismen får inte tillåtas vara normaliserad. Det får inte vara socialt acceptabelt att använda sig av antisemitiska troper. Karikatyrer med krokiga näsor, användandet av begreppet kulturmarxister, argument om George Soros som hemlig finansiär bakom allt som inte är konservativt. Vi vet vad ni menar. Ni menar judarna. 

Anledningen till att så många tycks tycka att antisemitism är socialt acceptabelt är att många rör sig i kretsar där det är acceptabelt. Barn växer upp i familjer där hatet mot judar är vardag. Det är svårt att få en vuxen att släppa ”sanningar” de burit med sig hela livet.

Det är lättare i skolan. Samhället, det vill säga vi alla, måste inta en total nolltolerans mot antisemitism. Är ett barn öppet antisemitisk i skolan – prata med barnet. Om det inte hjälper så gör en orosanmälan. Ingen ska behöva växa upp till antisemit. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.