Sjukvård

Ställ en patientansvarig politiker till svars i stället

Att införa patientansvarig läkare igen är bara ett sätt att försöka maskera problemet: sjukvården är inte organiserad efter reella behov utan efter okunniga lekmäns nycker.

Sjuka människor träffar för många läkare, därför ska patientansvarig läkare (PAL) införas igen föreslås från flera håll i debatten, bland annat från Läkarförbundet. SVT rapporterade 4 november om Anna som under fem veckors sjukhusvård fick träffa 28 läkare. Och det låter ju helt horribelt.

Men jag skulle gärna vilja se om varje patient verkligen träffade färre läkare när PAL-systemet fanns. Jag vill minnas att enda skillnaden mot i dag var en extra rad som skulle fyllas i på slutanteckningen, den journalanteckning som skrivs när patienten går hem. Där skulle namnet på PAL skrivas. Någon praktisk betydelse i övrigt fanns egentligen inte. För naturligtvis tar all vårdpersonal ansvar för sina patienter. Den som inte gör det kommer automatiskt avslöjas eftersom vård innebär ansvarstagande.

Och även om det på PAL-systemets tid verkligen var färre läkare som tog hand om varje patient, kan det lika väl bero på att vården förut var mindre fragmenterad. Man tog helt enkelt hand om patienterna i större utsträckning medan de vårdades på sjukhus. Nu är vårdplatserna så få att tusentals operationer ställs in bara i Stockholms län varje år. De som vårdas måste därför snabbt ut, kanske för snabbt. Det magiska kodordet är “öppenvård”. I öppenvården kan och bör all vård ske, halleluja. Förutom vården av de extremt sjuka: så har man sannolikt resonerat när man byggde barnakuten på Nya Karolinska, som är helt inriktad på intensivvård. Det medför att barnakuten inte är patientsäker enligt Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Sjukhusdirektör Samson instämmer.

Men oavsett ska alla sjuka och skadade ut i öppenvård, allra helst avhandlas lite snabbt i en läkar-app. Resultatet tycks ofta bli att patienter bollas hit och dit mellan olika instanser.

De människor som varken kan tas om hand i öppenvård eller är i behov av intensivvård hamnar med dagens vårdpolitik mellan stolarna. Anna som behövde utredning och behandling i fem veckor tycks inte existera i politikernas värld. I den politiska drömvärld där varje sjuk person kommer till sjukvården med sin diagnos färdig på en skylt i handen. I den drömvärld där varje sjuk person bara lider av ett problem eller en åkomma i taget. I himmelriket där varje läkare arbetar dygnet runt sju dagar i veckan och därför alltid kan träffa just sin patient som den är ansvarig för.

Att införa PAL igen är bara ett sätt att försöka maskera problemet: sjukvården är inte organiserad efter reella behov utan efter okunniga lekmäns nycker. Vad sägs om att införa PAP, patientansvarig politiker, så att varje sjuk medborgare vet vilken beslutsfattare den ska hålla skyldig för den havererade sjukvården?

Under tiden arbetar vi på sjukhusgolven vidare, alltid med fullständigt ansvar för alla patienter vi möter men med allt mer pressade arbetsförhållanden som konsekvens av kreativa konsulters bristande kompetens och politikernas starka övertygelse om motsatsen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.