Sprängdåd utan politisk och medial sprängkraft

Det är fredag morgon och det har skett tre misstänkta bombningar i Sverige. Sprängladdningar har detonerat i centrala Malmö och vid ett flerfamiljshus i Växjö. I Landvetter kunde tryckvågen kännas flera kilometer bort när en bil bokstavligen flög i luften i en explosion.

Dagen innan skedde två misstänkta attentat med sprängmedel i Helsingborg.

Trots den mardrömslika upptrappningen – fem detonationer på två dagar, på olika platser i landet, till synes oberoende av varandra, men del av samma våg av som saknar motstycke i länder som inte befinner sig i krig – försvinner likväl explosionerna ner i nyhetsflödet under dagen. När jag slår på Ekot klockan tre på fredag eftermiddag sägs ingenting om några bomber. 

För två veckor sedan exploderade tre misstänkta sprängladdningar inom loppet av två timmar i Stockholmsområdet. I Gamla stan, Vaxholm och Geneta i Södertälje vaknade människor av kraftiga detonationer. Den syrisk-ortodoxa kyrkolokal som var målet för attentatet i Geneta har redan bombats två gånger tidigare sedan förra året.

Men i Aktuellt 21 samma kväll nämndes händelserna inte med ett ord i de ordinarie sändningarna, utan lämnades till de lokala Stockholmsnyheterna. Fokus låg i stället på påstådd censur av bilder på överviktiga kvinnor på Instagram.

Så ser normaliseringen av sprängattentaten ut i Sverige. 

Och normalisering är givetvis inte detsamma som tystnad. TT-telegrammen går ut, tidningarna skickar reportrar, håller räkningen och redogör för bakgrund och polisarbete. 

Normaliseringen innebär däremot att en enskild bomb i ett trapphus har förlorat sin kraft som tilldragelse av ett slag som måste högst upp på ettan omedelbart med intervjuer, analys, ögonvittnesskildringar – och ansvarsutkrävande. Hade justitieminister Morgan Johansson inte betalat sin TV-avgift kan vi vara säkra på att han hade mötts av ett pressuppbåd utanför Rosenbad. Nu vet jag inte om någon står där för att ta reda på vad han har att säga till de barnfamiljer som vaknade av nattens bomber, eller till dem som inte längre vågar sova hemma efter explosionen. 

Det är inte en nyhet av det slaget längre.

I Polen hade tre bomber inom loppet av två timmar i huvudstaden varit en stor nyhet i dagar framöver. Likadant i Tyskland om något liknande hände i Berlin. Likadant i Storbritannien. Det är just nu bara i Sverige i hela Europa som en sådan nyhet kan prioriteras bort till förmån för diskussioner om skönhetsideal i sociala medier, därför att de betraktas som en del av vardagen. 

Och i stället för att tjafsa om Sverigebilden när vi ser utländska reaktioner på våldet, gör vi just nu klokt i att ta hjälp av omvärldens blick på Sverige för att behålla markkontakten.

Utomlands ser man på oss med förskräckelse. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.