Omsorg

Socialtjänsten havererar utan stafettsocionomer

Synen på bemanningsföretagen inom socialt arbete behöver förändras. De gör vinster men utan dem skulle det pågående haveriet inom svensk socialtjänst vara ännu värre.
Gästkrönika

Socialsekreterare seglade i höstas upp på topp 20 på Arbetsförmedlingens lista över bristyrken. Fast nio av tio kommuner har svårt att rekrytera socionomer månar många kommuner obegripligt nog inte om befintlig personal. Förra året lämnade över 20 procent av socialsekreterarna i problemtyngda Malmö sina tjänster.

En färsk enkät från fackförbunden SSR och Vision visar att omkring hälften av 5 000 socialsekreterare anser att arbetsgivaren inte agerar som om man är angelägen att behålla dem och var fjärde söker eller ska börja söka annat jobb. Det är katastrofsiffror.

Regeringens nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, kommenterade nyligen situationen i DN (29/8) Min bild är inte att det är brist på resurser. Kommunerna har pengar och tjänster, men det är inga som söker tjänsterna. Krisen inom socialtjänsten beror inte på att det finns för få socialarbetare. Tvärtom. Socionomprogrammen vid Stockholms och Göteborgs universitet var bland de 20 mest eftertraktade i höstas. Problemet är att det finns för få attraktiva kommunala arbetsgivare.  

Allt fler kommuner anlitar stafettsocionomer för att klara myndighetsutövningen. I slutet av 2015 var till exempel tre av åtta kommuner i Jämtland beroende av inhyrda socialsekreterare. I dag finns ett femtontal företag som hyr ut socionomer nationellt samt en uppsjö regionala aktörer. Akademikerförbundet SSR menar att bemanningsföretag är olämpliga inom socialtjänsten eftersom det inte handlar om långsiktigt socialt arbete.

Facket borde tänka om och välkomna de privata initiativen med öppna armar. Åtskilliga erfarna socialsekreterare som tröttnat sadlar om till konsulter, inte sällan har de chefserfarenhet. Kompetens som annars skulle lämna branschen helt stannar kvar och vägleder oerfarna socionomer. Det är ovärderligt. Enligt SKL har sju av tio arbetsledare inom barn- och ungdomsvården kortare anställningstid än tre år och var tredje handläggare är ny i yrket.

En undersökning som tidningen Framtidens Karriär – Socionom genomfört bland ett slumpmässigt urval av yrkesverksamma socionomer visar att 47 procent bedömer att konsulterna minskar arbetsbelastningen för fast anställd personal, det ska inte underskattas. Sedan 2010 har antalet nya sjukskrivningar bland socialsekreterare till följd av stress galloperat med ofattbara 70 procent enligt Vision. Bemanningsbranschen bidrar helt enkelt till minskad braindrain och sjukskrivning.

Uppskattningsvis kostar det dubbelt så mycket att anlita en konsult framför att anställa. Kommunerna pressas därmed att göra kalkylen att det lönar sig att höja underbetalda socialsekreterares löner. Arbetsmarknadsekonomiska Rådet, med professor Lars Calmfors vid rodret, har också förespråkat löneökningar av marknadsskäl till socionomer i årets avtalsrörelse.

Det är krassa marknadskrafter snarare än fackets förhandlingsförmåga som driver på så att väktarna av välfärdsstatens yttersta skyddsnät får rimliga arbetsvillkor. Synen på bemanningsföretagen inom socialt arbete behöver förändras. De gör vinster men utan dem skulle det pågående haveriet inom svensk socialtjänsten vara ännu värre. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.