Unga

Smarta telefoner gjorde ungdomen nykter och olycklig

I slutet av september 2006 öppnade Facebook. Lite senare exploderade YouTube och Apple lanserade sin första iPhone. Sex år senare börjar tonårsdepressionerna galoppera samtidigt som vuxenblivandets frigörelseprocesser – sexdebut, sprit och partaj, skaffa körkort och flytta hemifrån – går allt långsammare. 

Resultaten kan bli intressanta när man frågar folk hur lyckliga de känner sig på en skala. Frågan är en samhällsvetenskaplig klassiker, och Demoskop ställer den en gång om året till en allmänhetspanel. Backar man bandet tio år syntes inga större åldersskillnader. Men år 2012 hände något. Lyckonivån bland dem under 30 år föll , och sedan dess syns ett tydligt åldersgap i hur lycklig man känner sig. Med start runt 2012 ser det ut som om något har börjat tynga sinnet hos de yngre.

Vad kan det röra sig om? Jag kom att tänka på en artikel som dök upp förra året och läste om den.

Ett populärt grepp är att försöka peka ut ”100 dagar som förändrade världen”. Men även om det låter suggestivt så är det egentligen fel. Det tog i själva verket 105 dagar. Till läsare som undrar kan jag meddela att denna ödesmättade period inföll för snart tolv år sedan, under hösten 2006 fram till januari 2007. Det tog ett par år innan vidden av vad som hade hänt gick upp för envar, och alltsedan dess försöker vi få grepp om effekterna.

Det var i slutet av september 2006 som Facebook öppnade för allmänheten att skapa konton. Ett par veckor senare meddelade Google att de köpt upp den nystartade sajten YouTube som teknikexperter förklarade kunde ha stor kommersiell potential. I januari 2007 lades sedan valvbågens slutsten på plats: sociala medier och strömmande bild fick sin perfekta plattform när Apple presenterade den första iPhonen.

Kombinationen av de tre produkterna fick en helt annan kraft än de skulle haft var och en för sig. Det tog ett tag innan det blev uppenbart. De första åren var inte smarta telefoner var mans egendom, och så länge sociala medier bara besöktes via datorer kunde de inte följa med till nattduksbordet eller in på toaletten. Men det ändrades som bekant.

Så vad blev effekterna? Artikeln jag tog fram var skriven av psykologen Jean M Twenge, som drev tesen att smarta telefoner har haft en kraftigt negativ effekt på yngres mentala hälsa. Tonårsdepressioner börjar galoppera samtidigt som längtan efter vuxenblivandets självständighetsmarkörer – sexdebut, sprit och partaj, skaffa körkort och flytta hemifrån från idioterna till föräldrar – blir svagare och frigörelseprocessen börjar gå långsammare. (Wifi är gratis därhemma.) I utvecklingskurvorna ser hon ett trendbrott då den nya livsstilen tar fart. År 2012, skriver Twenge, det är då något verkligen händer..

Det vill säga samma år som lyckoförändringen kan noteras även här i Sverige. Och året innan syntes för övrigt en mycket snabb ökning av hur flitigt personer under 30 år använder sociala medier – det är då det raskt utvecklas till en daglig vana för yngre generationer.

Att en förändring följer på en annan för en population innebär inte att det måste finnas ett orsakssamband, och Twenge kritiserades för att dra förhastade slutsatser. Tja, det kommer att visa sig. Men till dess är det svårt att inte bli mycket fundersam av hur väl trenderna tycks passa hypotesen.

Jag hade en diskussion med en tonåring om nätet och vad det gör med oss.

  – Allt det här är nytt för dig, sa tonåringen. Du minns något annat. Men för mig är det här min värld. Så här har det alltid varit.

Då slog det mig att generationsklyftan kanske bara är tillfällig. Snart nog är det så här det alltid har varit.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.