Läroplaner

Skolverket – en postmodern bastion

Ledande tjänstemän på Skolverket saboterade sitt uppdrag att ta fram en tydlig läroplan. Sommarkolumnisten Isak Skogstad varnar för statlig aktivism i postmodern anda.

Gästkrönika

För ett tag sedan kontaktade en före detta anställd vid det statliga Skolverket mig och skolexperten Per Kornhall. Personen som kontaktade oss hade nämligen tillgång till intern, tidigare opublicerad information som vederbörande ansåg viktig att föra ut i dagsljuset. Den anställde kunde med hjälp av interna arbetsdokument bevisa hur ett flertal tjänstemän på Skolverket aktivt hade förvanskat sin uppgift att ta fram en tydligare läroplan med ökat fokus på ämneskunskaper.

I sann postmodern anda ströks skrivningar om vikten att memorera kunskaper och de ersattes i stället med krav på att eleverna skulle lära sig att ”kommunicera”. Detta är intressant då det under våren har pågått en intensiv debatt om de abstrakta och svårförståeliga kunskapskrav som finns i den svenska läroplanen. I Studio Ett har det sänts en reportageserie som har visat att såväl lärare, elever som föräldrar har svårt att tolka och förstå vad som förväntas av eleverna i den svenska skolan.

Att läroplanen är otydlig är egentligen inga nyheter. Till och med Skolverket själva har tagit fram rapporter som visar att en mycket stor andel av lärarna har svårt att tolka och konkretisera de abstrakta kunskapskraven. För att uppnå betyget C i samhällskunskap förväntas exempelvis en tolvåring att ha ”goda kunskaper om olika samhällsstrukturer” och visa det ”genom att undersöka hur sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer i samhället är uppbyggda och fungerar”. Därtill så tillkommer krav på att beskriva ”förhållandevis komplexa samband” inom de tidigare nämnda strukturerna. Och det är bara två meningar från kraven – det finns mycket mer!

Det anmärkningsvärda är att den nuvarande läroplanen är en produkt som har tagits fram efter att alliansregeringen, med Jan Björklund i spetsen, gav Skolverket i direktiv att ta fram tydliga och konkreta läroplaner som skulle vara lätta att förstå och tolka av såväl lärare som föräldrar. Resultatet, som ni säkerligen har förstått vid det här laget, blev inget annat än en katastrof.

Utöver att aktivistiska tjänstemän lät förvanska sitt uppdrag utifrån vad som med största sannolikhet var ideologiska skäl – progressiva pedagoger har alltid värjt sig mot idén om att faktakunskaper är viktigt att kunna, trots att den kognitionsvetenskapliga forskningen under de senaste decennierna har visat att det är grunden för allt högre tänkande – så har deras agerande sannolikt givit upphov till den ökade stress som har uppmätts hos såväl lärare som elever. Det är ingen vild hypotes, då vi människor tenderar att stressa upp oss när vi ställs inför svårtolkade krav som inte går att konkretisera. Både den ambitiösa och den skoltrötta eleven drabbas av att inte förstå vad som förväntas av dem.

Så varför stoppades inte Skolverket av Jan Björklund? Kort sagt kan man säga att utbildningsdepartementet försökte, men inte tillräckligt kraftfullt. Under arbetet med den nya läroplanen kallades Skolverket till ett möte hos dem, då de var oroliga för utvecklingen. Med på mötet fanns erkända experter på området, som protesterade mot resultatet. Men de ansvariga tjänstemännen på Skolverket lät sig inte påverkas – de envisades med att helt strunta i de direktiv som låg till grund för deras arbete.

Se som det kan gå när aktivistiska tjänstemän tillåts härja fritt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.