Kriminalitet

Skjutningarna i Malmö? Nej, dem pratar vi helst inte om

Partier på båda sidor av blockgränsen gör det till en gemensam uppgift att putsa Sverigebilden utomlands och skyla över politiska misslyckanden som drabbar medborgarna. Det är stötande. 

Det handlar om Sverigebilden i riksdagens kammare den 9 november. Håkan Juholt, numera ambassadör på Island, har i ett kryptiskt uttalande i isländsk media påstått att Sverige nog är på väg att bli diktatur.

Carl-Oscar Bohlin, moderat riksdagsledamot, ställer interpellationsfråga till utrikesminister Margot Wallström om huruvida utnämningen av Juholt till ambassadör varit väl genomtänkt, och till synes viktigare: Vad gör man för att förebygga att Sverigebilden skadas av socialdemokrater som låter munnen gå utomlands.

En positiv Sverigebild är ett gemensamt politiskt ansvar för alla partier, fyller Lars Beckman i, när det blir hans tur att gå upp i talarstolen. Beckman är också moderat riksdagsledamot, ledamot av civilutskottet. Han vill i sammanhanget berätta om en förlöpning som riksdagskollegan Hillevi Larsson, Socialdemokraterna, gjort sig skyldig till under en tjänsteresa med civilutskottet till Österrike: Under ett möte på svenska ambassaden i Wien har hon börjat prata handgranater och skjutningar i Malmö. 

Snacka om att snyta sig i bordsduken. 

Hillevi Larsson, säger Lars Beckman, berättar inför värdarna på ambassaden om en granne till henne ”som hade fått sin son ihjälskjuten. De närvarande på ambassaden blev allt vitare i ansiktet av den Sverigebilden, som också sprids.” …

”Vi gjorde naturligtvis väldigt mycket tillsammans för att lindra denna Sverigebild, som trots allt fanns. Man hade i Österrike uppmärksammat de dödsskjutningar som återkommande sker i Malmö. Det är dock viktigt att sprida en positiv Sverigebild när vi är på delegationsresa”, berättar Lars Beckman. 

Mot detta försvarar sig Hillevi Larsson. 

Skjutningarna kom förvisso upp, men hon har gjort sitt yttersta för att släta över problemen:

När det gäller mina uttalanden på ambassaden i Wien är ju bilden känd att det har varit en del skjutningar i till exempel Malmö, som jag kommer från. Jag bor i det område i Malmö där det kanske har varit flest skjutningar och berättade ärligt hur det har varit. Visst, det har varit många skjutningar. Men jag är inte ett dugg rädd. Jag cyklar överallt och kommer inte att sluta med det. Jag har inga livvakter. Skjutningarna har framför allt drabbat kriminella. Det är alltså gangstrar som skjuter varandra. Det är naturligtvis oroväckande i sig, men ingen i allmänheten har hittills drabbats.

Idéerna och associationerna kring Sverige utomlands har säkerligen tjänat oss väl. Det finns inte skäl att ifrågasätta det. När däremot båda traditionella block i svensk politik gör till en gemensam angelägenhet att skyla över allvarliga politiska misslyckanden, rör det sig om en elitism som är stötande. Stötande är också det klassförakt som Hillevi Larsson ger uttryck för när hon påstår att ”ingen i allmänheten” har drabbats av skjutningarna i Malmö. 

Det sköts mot en villa i Jakobsberg i tisdags. Ett barn var hemma. Under den drive-by shooting som ägde rum i Bromma för två veckor sedan var en dagisgrupp precis i närheten. Men det är Stockholm, gangstrarna i i Malmö väntar säkert tills barnen gått hemifrån och dagisgrupperna passerat.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.