Val 2018

Skilj på valdagarna!

Sverige har haft gemensam valdag sedan 1970. Andra länder har inte följt efter. Dags att inse att även detta med gemensamma valdagar är en dålig idé, skriver Lisa Pelling. 

Gästkrönika

Tänk dig en bussresa in till centrum i din stad som i vanliga fall tar knappt tjugo minuter. Tänk dig att resan under stekheta sommarveckor plötsligt tar drygt en timme, och innehåller tre byten. Du måste gå av, bära din packning uppför och nerför trappor för att komma till en annan hållplats. Och det går inte går att kliva av på den hållplats du ville till, i stället bli du avsläppt någon helt annanstans och får gå i tio minuter innan du äntligen kommer fram.

Det här har varit vardag för den som rest med tunnelbanans gröna linje i Stockholm i sommar. Byte vid både Skärmarbrink och Slussen. Och i stan har två av de mest centrala T-banestationerna, Hötorget och Odenplan, varit helt stängda.

Tunnelbanan byggs om också på andra håll. Men i andra europeiska städer sätts det in ersättningsbussar, och högtalarsystemet klarar av att informera på engelska. Det klarar inte det söndersparade, anorektiska Storstockholms lokaltrafik.

Kaoset i kollektivtrafiken är förödande för stadens besökare, så klart. Men framförallt är det förödande för alla som jobbar och bor och har sin vardag i Stockholm, även under sommaren. De som inte kan eller inte har råd att resa bort. Varje given sommarvecka är de i majoritet.

Bland dem finns alla som behövs för att staden ska fungera. Människor blir sjuka även under sommaren, som bekant, och hemtjänsten måste göra lika många besök i juli som i september. Restauranger och caféer ska bemannas även under semestern, och längs med Drottninggatan har butikerna lika långa öppettider som vanligt.

De bortrationaliserade ersättningsbussarna är ett hån mot alla slitande stockholmare, lika mycket som de ostädade, stinkande hissarna. I ingen annan europeisk huvudstad är det lika skitigt i tunnelbanan som i Stockholm, och kisslukten i hissarna är en outplånlig kväljande souvenir från Sveriges huvudstad för alla som måste sig fram där med packning, rullator eller barnvagn.

Alliansen har haft ansvaret för Stockholms kollektivtrafik sedan 2006, i snart tre mandatperioder. Temat har varit: prioritera sänkta skatter, spara där det går, och upphandla till lägsta pris. Det senaste upphandlingshaveriet är Citybanans 65 rulltrappor på de skinande nya stationerna Stockholm City och Odenplan. De klarar uppenbarligen inte det faktum att vintergator sandas i Sverige. Eller så förutsatte de åtminstone ett minimum av städning. (Vem blir förvånad över att samma företag även vann upphandlingen av de krånglande hissarna på Nya Karolinska i Solna?).

Vem vill rösta på Alliansen i Stockholms läns landsting efter en sådan här sommar, efter en sådan här mandatperiod? Om det hade varit det enda valet som väljarna haft att ta ställning till, så är det osannolikt att Allianspartierna fått sitta kvar vid makten efter den 9 september.

Men nu är det bara några sekunder i valbåset som skiljer valet till landstingsfullmäktige från kommunalvalet och riksdagsvalet. Den ljusblå valsedeln till landstingsfullmäktige måste konkurrera med två andra valsedlar. Och det är valrörelse för alla frågor samtidigt. Det är orimligt. 

En gemensam valdag har fördelen att helheten syns. Alla landsting påverkas av vem som kan få majoritet för sin budget i riksdagen. Även SLL, Sveriges rikaste landsting, får en del pengar från staten. Men nivån på kommunalskatten och landstingsskatten är avgörande, och den beslutas lokalt.

Sverige har haft gemensam valdag sedan 1970. Internationellt sett är det en anomali. Vi borde drabbas av samma insikt som när det gäller vårt oreglerade friskolesystem. Vi har testat att låta vinstdrivande skolföretag ha närmast fri dragningsrätt på skattepengar i årtionden. Andra länder har inte följt efter. Dags att inse att även detta med gemensamma valdagar är en dålig idé.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.