Reportage från vård och omsorg och samtal med anställda präglas ofta av suckar över centralstyrning, uppgivenhet och vanmakt. Det är svårt att hitta personal. Attraktiva arbetsgivare som Ikea ägnar sig åt ”employer branding”, varumärkesvård för arbetsgivare, och ”talent managment”, talangvård. Sådant är sällsynt i offentlig sektor.
Decentralisering och spridning av ansvar brukar framhållas som lockande. En ”talent manager” arbetar med förfinad rekrytering och personalvård. När jag googlade fick jag 375 000 träffar, så särskilt nytt kan det inte vara. (Som jämförelse gav ”HR”, human relations, 1 240 000 träffar.) Nya Karolinska i Solna framstår som ett gigantiskt exempel på ”talent mismanagment”, ett talangavskräckande projekt.
Hälften av de mest erfarna läkarna på intensivakuten har redan slutat, på det som skulle bli ett centrum för spetskompetens. Patrik Rossi, chef för Funktion Akut på Nya Karolinska konstaterar: ”Vi har brustit i att ge dessa specialister goda planeringsförutsättningar när det gäller deras scheman. De har fått arbeta för mycket.” (SvD 5/10) Att hyrläkare skulle bemanna en helt ny intensivakut var inte planen.
Men det är inte bara färdiga specialister som saknas. Den påfyllning av sjuksköterskor som politiker utlovat, genom fler utbildningsplatser, fungerar inte. Det går inte att fylla platserna. Vårdförbundet har just publicerat en granskning av sjuksköterskeutbildningarna. 500 platser står tomma.
Det är svårast att få elever på de områden där behovet av specialistsjuksköterskor är störst, som psykiatri och operation. Och det saknas elever till 150 utbildningsplatser för distriktssjuksköterskor. Vid Mälardalens högskola var de sökande så få att kursen ställdes in.
Varför vill unga inte in i välfärdens yrken? Med ett yrkesliv som lågavlönad kulturarbetare bakom mig vägrar jag tro att pengarna är problemet. ”Kan man bara gå hem och känna att man gjort bra saker så spelar pengar mycket mindre roll. Pengar har aldrig varit den drivande faktorn”, sa Linda Jakobsson, en av två grundare av hemtjänstföretaget ”3 glada hjärtan” i Karlskrona. Det växte till 40 anställda på tre år. (Di 14/12 -17)
Landsting, regioner och kommuner förlorar kompetens genom att sätta sina scheman före människorna. Krav på schemalagt heltidsarbete skrämmer bort äldre som gärna skulle fortsätta arbeta. Nu kommer en generation unga som tänker likadant. I valet mellan att ha ett jobb eller att ha ett liv börjar livet bli det viktigaste.
Rätt till heltid har länge varit ett krav i omsorgen. I sjukvården kan rätt till deltid i stället bli avgörande för kompetensförsörjningen. Den finns för småbarnsföräldrar, men hur går det när andra kategorier ställer samma krav?
Det är dags för välfärden att införa ”talent managment”, individanpassat tillmötesgående av värdefulla medarbetare på alla nivåer. Det borde vara en grundfunktion, viktigare än optimering av lokalanvändandet. Om den offentliga välfärden ska få personal till sina lokaler kan personliga scheman och decentraliserat beslutsfattande inte reserveras för privata företag.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.