Krönika
Sverigedemokraterna
26 februari 2020 kl 05:00

SD:s demokratisyn är genuint annorlunda

Skribent

Marika Lindgren Åsbrink
utredare på LO samt analyschef på Tiden

Det här är en opinionstext

SD:s angrepp på facken är allvarligt, men det kan finnas än större skäl för oro när det gäller beslut som rör enskilda. Den kommunpolitiker som inte respekterar gällande regelverk och svensk praxis kan orsaka enorm skada i människors liv.

I höstas riktade länsstyrelsen i Blekinge allvarlig kritik mot kso i Sölvesborg, Louise Erixon (SD). Erixon hade gått emot en tjänstemannabedömning så att en viss krog fick behålla sitt alkoholtillstånd. Enligt länsstyrelsen hade Erixon inte behörighet att fatta beslutet och bröt mot flera lagar.

Tillsammans med exempelvis förra veckans försök att kalla public service till kulturutskottet, på grund av SD:s kritik mot enskilda program, bildas ett tydligt mönster: Det handlar om en demokratisyn som är genuint annorlunda än svensk praxis. Om den ledande politikern anser att en viss restaurang ska få servera alkohol, ja då är det väl bara att bestämma så? Om ett radioprogram är dåligt bör väl de folkvalda markera? Är det inte detta som är folkstyre?

I takt med att SD vinner allt mer makt lär vi få se fler exempel. Det finns antagligen en viss grogrund för synsättet, trots godtycket det öppnar för. Betydelsen av procedurer för rättssäkerheten kan ofta upplevas gå emot ”vanligt sunt förnuft”. Kanske har vi varit för dåliga på att förklara varför det är viktigt att det finns sådant som delegationsordningar, eller varför politiker inte bör ha synpunkter på varje detalj.   

Ett annat exempel är Hörby, där SD och M tog över kommunstyret i höstas. Deras budget innebär stora besparingar, vilket facken i den kommunala förvaltningen är emot. Den fackliga kritiken handlar också om att den psykosociala arbetsmiljön ska vara under all kritik.

Jag, som också genomfört besparingar som kommunpolitiker – dock utan att ingå i ett SD-styre – vet att det inte är första gången i världshistorien som välfärdsfack protesterar mot nedskärningar i en kommun. Det kan vara tufft att möta sådan kritik, men det är helt rimligt att den förekommer. Så verkar dock inte styret i Hörby se på saken: ”… ett missbruk av den frihet som intresseorganisationer fått av svenska folket […] ett generalangrepp på folkstyret”, skrev barn- och utbildningsnämndens ordförande Stefan Borg (SD) på Facebook.

SD i Hörby har sedan ”klargjort” att de inte har något emot facken, men däremot att de är politiserade: ”Vi anser att facken måste vara opolitiska och arbeta för ALLA medlemmarnas bästa utan politisk agenda.”

Det är anmärkningsvärt, eftersom den grundlagsskyddade föreningsfriheten ger rätt att organisera sig hur man vill (med eller utan politisk agenda). Dessutom är de flesta fack bakom kritiken av arbetsmiljön i Hörby kommun politiskt obundna, då de tillhör Saco och TCO.

Vi lär, som sagt, få se fler exempel. Händelserna i Hörby visar samtidigt på ett effektivt motmedel: facken spelar roll genom sin kollektiva styrka. Att vara med i facket kan alltså vara en försäkring för framtiden.

SD:s angrepp på facken är allvarligt, men det kan finnas än större skäl för oro när det gäller beslut som rör enskilda. Den kommunpolitiker som inte respekterar tjänstemannabedömningar, beslutsbehörighetsregler och lagstiftning kan orsaka enorm skada i människors liv. Samtidigt har den enskilde alltid sämre möjligheter att protestera på egen hand.

Det finns stor risk att enskilda kommer i kläm framöver.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 26 februari 2020 kl 05:00
Uppdaterad: 26 februari 2020 kl 07:58

Skribent

Marika Lindgren Åsbrink
utredare på LO samt analyschef på Tiden