Nämndemännen i Solna tingsrätt Hela debatten

Så slipper du lova att ditt parti är emot sharialagar

Den uppseendeväckande domen i Solna tingsrätt är allvarlig och reaktionerna på den rätteligen upprörda. Men utöver domen och det enskilda ärendet finns här lärdomar att göra för andra partier. 

Krönika

Nyligen rapporterade Aftonbladet om en uppmärksammad dom där Solna tingsrätt friade en man som stod åtalad för att ha misshandlat sin fru. Det är inte så mycket den friande domen i sig som förvånar, utan skälen som anges. Rätten ifrågasätter nämligen kvinnans trovärdighet bland annat för att hon, och här blir det riktigt makabert ur ett rättsligt perspektiv, över huvud taget gjort en polisanmälan. I domen står det att:

”Det normala i ’dessa kretsar’ är vidare att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att [kvinnan]… i stället anmälde det till polisen, minskar hennes trovärdighet ytterligare.”

Det normala. I dessa kretsar. En polisanmälan sänker ens trovärdighet i rätten. Smaka på det! Detta har inte utspelat sig i en förort, utan i en svensk domstol.

Parallella rättssystem har debatterats flitigt under de senaste två åren. Det vi ser nu är en tidigare okänd sida av det. Det anmärkningsvärda i det här fallet är nämligen att det parallella rättssystemet nästlat in sig i en svensk domstol. Ett exempel där klanmentalitet och religion, med för svenskt rättsväsende främmande och konkurrerande rättsnorm, förekommer inom det svenska rättsväsendet.

En av de som hängde av sig sin nämndemannadräkt i rätten och istället åtog sig rollen att avgöra ”det normala i dessa kretsar” är centerpartisten Ebtisam Aldebe, som tidigare har pläderat för särlagsstiftning för muslimer och idag även sitter i socialnämnden i Solna.

Aldebe och hennes centerpartistiska kollega Hasan Fransson har förvisso inte fel i sak när de talar om ”dessa kretsar”, för visst finns de. Men deras agerande är helt oförenligt med rollen som nämndeman i svenskt rättsväsende. Svenska domstolar ska vara en räddning från dessa kretsars välde – inte ett forum där deras normer upprätthålls.

Många, däribland åklagare Josephine Dahlqvist på Västerorts åklagarkammare i Stockholm, har menat att domen bygger på fördomar. Det har de förstås rätt i. Vad som är mer allvarligt än fördomar är att domen strider mot svensk rätt och rättssäkerhet.

Av omständigheterna att döma är även offret i sammanhanget muslim. Mannen och kvinnan gifte sig enligt sharialag för sju år sedan. Och av historien att döma vill hon nu lämna sin krets och få upprättelse i en svensk domstol i enlighet med svensk lag. Vilken signal sänder domen till människor som lever under hedersförtryck och hoppas få hjälp av rättsväsendet? Hur påverkas tilliten till våra institutioner hos den del av befolkningen vars tillvaro redan begränsas av de kretsar Aldebe talar om?

Under måndagskvällen uteslöt Centerpartiet de båda nämndemännen. Det gick fort när debatten väl tog fart under måndagen, men Aldebes åsiktsfacit kan omöjligen ha varit okänt för partiet. Den egentliga frågan är varför hon ens nominerades. Lärdomen för andra partier måste bli att i tid sätta stopp för personer som inte vill anamma de värderingar som präglar majoritetssamhället och dess institutioner, oavsett om de heter Waberi, Mustafa eller Aldebe. Att lära sig de svenska kodorden på partimöten ändrar inte alltid det som finns under ytan. Smakar det kaffe, luktar det kaffe, så är det säkerligen kaffe. Granska er, lär av misstagen och slå upp ”entrism”. Då slipper ni ödsla tid på att försäkra väljarna att ni minsann är emot månggifte, klanvälde och segregation.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.