Decemberöverenskommelsen

Så förändrar SD svensk politik i grunden

Det blir inget extraval, vilket de flesta väljare nog är nöjda med. Men hotar inte den här typen av manövrar demokratins legitimitet? Vi har nu en klassisk politisk problematik - oavsett vilket beslut som tas leder det fram till nya problem, skriver Stig-Björn Ljunggren.

Det som nu skett i svensk politik, förutom att vi slipper ett extraval som nästan ingen önskat, kan liknas vid en slags förnyad kohandel.

Kohandeln är beteckningen på trettiotalets överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet som innebar att det ena partiet fick igenom sin arbetsmarknadspolitik mot att det andra fick styra om jordbrukspolitiken.

Kohandel är alltså något annat än en kompromiss där vi går halva vägen var. I stället för att alla blir halvnöjda får alla något som de vill ha - och blir därmed helnöjda med sin halva.

Skillnaden mellan trettiotalets politiska överenskommelse är att den här gången gäller överenskommelsen att det parti som är stort nog att bilda regering också får löfte om att kunna lotsa igenom sin politik.

Vad Alliansen egentligen säger är att ni i den rödgröna regeringen får igenom er politik så länge ni kan behålla regeringsmakten, mot att ni släpper fram oss om vi blir störst.

Men hur är det, hotar inte den här typen av manövrar demokratins legitimitet?

Både ja och nej. Det är inte heller befrämjande för demokratins trovärdighet att kalla till extraval som leder till att samma problematiska situation uppkommer en gång till. Men om politikernas manövrerande uppfattas som ett sätt att slippa ta intryck av opinionens bekymmer över invandringen kan det också skapa problem.

Således har vi en klassisk politisk problematik - oavsett vilket beslut som tas leder det fram till nya problem.

Men i det här fallet är jag rätt övertygad om att de flesta väljare inte tyckte att ett extraval var en bra idé. Och att politikerna bör försöka komma överens. Att skapa en politisk stabilitet som befrämjar tillväxt och utveckling. Samt låter oss vara ifred och sköta våra plikter utan politiskt trams utöver de ordinarie övningarna vart fjärde år.

Hur ska vi då sammanfatta statsminister Stefan Löfvens agerande så här långt?

- Till att börja med har han knappast lyckats visa väljarna att Sverige får en trygg och stabil ledning när Socialdemokraterna sitter vid styråran. Partiet är inte längre en garant för starkt politiskt styre.

- Samtidigt har Löfven undvikit att bli avsatt, trots att han misslyckats med att få igenom sin budget. Det låg annars i korten att vi nu faktiskt kunde ha haft en Alliansregering.

- Framförallt har Stefan Löfven fått igenom sitt huvudnummer från valrörelsen - nämligen att bryta blockpolitiken.

Låt oss nu gissa att vi går in i en politiskt tryggare lunk, efter att politikerföraktet ventilerats några dagar på sociala medier och alla proffstyckare fått avge betyg, kora vinnare och förlorare, samt förstås grunnat rejält på vad detta kommer att innebära för Sverigedemokraterna.

Ingen kan säga annat än att SD nu har påverkat svensk politik i grunden. Utan deras kreativa obstruktion hade vi antagligen varit kvar i den blockpolitiska låsningen.

Utan deras kreativa obstruktion hade vi antagligen varit kvar i den blockpolitiska låsningen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.