Krönika
Klimat
30 januari 2019 kl 05:00

Ropa inte på diktatur så fort det blir jobbigt, influencers

Det är sant att demokratin och de internationella överenskommelserna hittills inte levererat tillräckligt mot klimathotet. Men demokrati är inte något som kan väljas när det passar.

”Kör över vårt folk, Löfven – klimatet måste räddas” var rubriken på en nylig debattartikel om vikten av en skarpare klimatpolitik. Den är undertecknad av 87 så kallade influencers, personer som får betalt för att blanda reklam med personliga betraktelser i sociala medier.

Analysen i artikeln är på många sätt korrekt. Artikelförfattarna beskriver hur allvarligt läget är för klimatet och därmed oss alla. De sätter också fingret på att samtidigt som privata konsumtionsbeslut inte räcker för att rädda klimatet, klarar de flesta av oss inte ens att göra rätt i det lilla. ”Vi behöver någon som gör flygresan orimlig för plånboken i jämförelse med tåget. Eller ge oss en flygkvot! Vi kan uppenbarligen inte hantera friheten”, skriver de.

Därför vänder de sig direkt till statsministern och vädjar: ”Släpp taget om väljarstödet och kör över oss”.

Inom parentes sagt är det sannolikt så att om människor har svårt att dra ner på sitt flygande, välja de ekologiska alternativen eller undvika onödiga förpackningar, så kommer de antagligen inte att vara mer välvilligt inställda till att någon annan fattar dessa beslut åt dem.

Folk skulle bara veta hur in i bomben svårt det är att bedriva politik som folk ogillar. Det är rentav en av poängerna med demokrati.

Men de 87 undertecknarna är inte ensamma om sin argumentationslinje. Andra som har förespråkat inskränkningar i demokratin i syfte att rädda klimatet är exempelvis filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö och MP-kandidaten till EU-parlamentet Pär Holmgren. Professor Johan Rockström, med djup kunskap om hur allvarligt läget för klimatet de facto är, har en gång i tiden förespråkat ett ”globalt, neutralt beslutsorgan” för att ta vara på mänsklighetens bästa när befintliga institutioner inte klarar situationen.

Det är naturligtvis sant att demokratin och de internationella överenskommelserna hittills inte levererat tillräckligt. Men demokrati är inte något som kan väljas när det passar. Det är därtill minst sagt tveksamt om befintliga diktaturer utmärker sig specifikt för sin klimatvänlighet.

Det finns också något lättsinnigt över att ropa på upplyst despoti som svar på klimatutmaningen. Det är ingen sannolik utveckling; att ägna tid åt den sortens utopiska krav är att friskriva sig moraliskt utan att egentligen åstadkomma något i praktiken. En sorts läpparnas bekännelse, alltså.

Demokratin har svårt att hantera kortsiktigt impopulära men långsiktigt nödvändiga reformer, men det finns ingen genväg runt att vi alla måste acceptera förändringar i vårt sätt att leva. Vi kan inte frälsa oss från oss själva genom att önska att nån annan ska fatta de jobbiga besluten åt oss, de vi varken orkar fatta i vår privata konsumtion eller rösta fram i de allmänna valen.

Vill vi rädda världen måste vi fortsatt jobba för att få med oss många människor, mot både starka ekonomiska intressen och vår egen luststyrda konsumtion. Ansvaret för klimatet är inget vi kan köpa oss fria från. Politik kan inte lämnas åt politikerna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.