Regeringsbildningen Hela debatten

Risken för blocköverskridande skilsmässa

Men vad händer om vi en dag inte längre är överens? Skilsmässor är uppslitande, även i politiken. Vore jag L-ledare skulle jag exempelvis antagligen oroa mig för vad som händer om Centerpartiet en dag lämnar vår överenskommelse.

Ett par timmar efter att den här krönikan publicerats röstar förmodligen en riksdagsmajoritet emot Ulf Kristersson som statsminister. Ja, om inget helt oförutsett inträffar – en standardinvändning som det vid det här laget bara är tjatigt att upprepa. Men om det mest sannolika inträffar på onsdagen blir det värt att tänka närmare på hur huvudalternativet ser ut.

Gränsen för vilka partier som ingår i en regering och vilka som förblir stödpartier kan dras på olika sätt, men utöver M+KD är det svårt att se något annat troligt alternativ än en konstellation som innehåller Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Men den uppsättningen har sina egna potentiella spänningar som är nog så intressanta.

En M+KD-regerings beroende av Sverigedemokraterna diskuteras mycket. Att vara i händerna på ett stödparti utan alternativa förhandlingsvägar är en farlig position för en regering. Konsten att vinna en förhandling handlar om att ha ett tillräckligt bra nästbästa alternativ. Därför har det varit centralt för Socialdemokraterna i regeringsställning att kunna förhandla både vänster- och högerut. Om dörren över blockgränsen är stängd blir Vänsterpartiets förhandlingsposition allt för stark. Men dörren vänsterut fyller samma funktion: Om partierna till höger kräver för mycket finns ett vänsteralternativ att falla tillbaka på.

Stora sakpolitiska vinster skulle de behöva, Centerpartiet och Liberalerna, för att kunna ge stöd till eller ingå i en regering med S och MP. Men om man lyckas enas och kan presentera en uppgörelse, har vi då inte ett nytt stabilt läge i svensk politik?

Fyra år är en lång tid, för lång för att kunna täckas in i en initial uppgörelse. Det finns tre faktorer som tillsammans kan ge en spännande förveckling på den färden.

Socialdemokraterna är ett stort parti som har som central strategi att kunna säkra sin regeringsmakt genom att förhandla både åt höger och vänster beroende på läglighet. I Centerpartiet hittar man ett resursstarkt parti med gott självförtroende som exempelvis närmast såg fram emot det aviserade extravalet som Löfven hotade med under regeringskrisen i december 2014, om man ska tro på inifrånskildringen som tidningen Fokus publicerade. Men Liberalerna tänker däremot annorlunda. Redan nu förklarar de sitt agerande i regeringsfrågan med att en Kristerssonregering skulle riskera att sluta med extraval. Möjligheten är uppenbarligen skräckinjagande för dem.

Förvecklingen uppstår om det skulle krävas någon ny särskilt konfliktfylld uppgörelse. Ty så olika svansföring de skulle kunna ha mot Socialdemokraterna i det läget, Centerpartiet och Liberalerna. Centerpartiet skulle ha goda möjligheter att rikta långtgående, trovärdiga och ultimativa krav mot Socialdemokraterna. För Centerpartiet skulle i ett senare skede mycket väl kunna lämna ett sådant regeringssamarbete utan allvarliga risker. Att lämna ett regeringssamarbete med en god förevändning skulle rent av kunna innebära en vinst.

Liberalerna signalerar däremot redan nu vad som skrämmer dem: hotet om ett extraval. Löfven har tidigare sträckt sig efter det vapnet med stor framgång. Försvinner C-stödet i ett senare skede återstår sedan bara en överlevnadsmöjlighet för Löfven – att under extravalshot även förhandla åt vänster när högerflanken sviktar och inkludera Vänsterpartiet i regeringsunderlaget. Situationen vore fascinerande.

När läget är så osäkert blir de tänkbara händelseförloppen oöverblickbart många. Men frågan hänger där i luften. Vad händer om man en dag inte längre är överens? En så svår och riskabel beslutssituation.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.