Skola

Rikta kritiken där den hör hemma - hos föräldrarna

Självklart ska man som förälder få ifrågasätta skoluppgifter och ställa kritiska frågor. Men det slentrianmässiga klagandet på lärare som försöker sköta sitt jobb handlar om något annat. När lärare blir orättvist beskyllda måste skolledningarna i kommunerna markera mot dumheterna. \
Krönika

Föräldrar ska hjälpa sina barn att klara skolan – inte slentrianmässigt klaga på barnens lärare. När lärare blir orättvist beskyllda måste skolledningarna i kommunerna markera mot dumheterna. 

Ett gäng föräldrar till högstadieelever i Skellefteå reagerade nyligen på en skoluppgift som eleverna hade fått: att skriva ett självmordsbrev. Föräldrarna i fråga har rasat i sociala medier och beklagat sig i bland annat SVT.

Visst låter det märkligt med ett självmordsbrev, taget ur sitt sammanhang. Men innan man gör en höna av en fjäder bör man sätta sig in i vad skoluppgiften handlar om. Uppgiften var hämtad från läroboken ”Svenskan 7”, och går ut på att sätta sig in i hur ett deprimerat barn tänker. Läroboken beskriver en flicka som vill ta livet av sig och som skriver ett brev till sina föräldrar. Men hon blir räddad av en pojke och blir bättre med tiden. Det utvecklas en vänskap dem emellan. 

“Det här med psykisk ohälsa kryper neråt i åldrarna. Det här är ett sätt att bemöta det”, svarade Skellefteå kommuns barn- och grundskolechef Jan Söderström på kritiken. Han nämnde även att uppgiften finns i en välrenommerad lärobok. När jag tittar i boken har jag svårt att se problemet. Var ska skolelever diskutera svåra frågor om inte i skolan? Nämn en högstadieelev som aldrig har reflekterat över självmord.

Skolchefen i Skellefteå har i det här fallet agerat föredömligt – se och lär landets skolchefer! – och riktat kritiken där den hör hemma, det vill säga hos föräldrarna till eleverna: “Det värsta med det här är att man inte kommit till skolan och fått en förklaring. Läraren har inte haft något ont uppsåt med detta. Istället har man gjort det till något sorts upprop på Facebook.”

Har dessa föräldrar reflekterat över hur det känns för läraren och skolan att hamna i blåsväder? Har de reflekterat över vilka signaler de skickar till sina barn när de förminskar lärarens kompetens?

Det är så lätt att kasta skit på lärare. Alla skolchefer och skolledningar är tyvärr inte lika tydliga som Skellefteås skolchef. Tidigare i år larmade Arbetsmiljöverket, som granskar hur skolor motverkar stress och hög arbetsbelastning, om lärarnas situation. I Dagens Nyheter framkom att den höga arbetsbelastningen delvis beror på elevernas föräldrar (29/1). “En del mejlar varje dag och kräver svar direkt”, berättade en rektor från Stockholm. ”De ifrågasätter prov, betyg och utformningen av olika uppgifter” förklarade hon vidare och nämnde att det finns arga föräldrar som skickar mejl med klagomål, med kopior till alla föräldrar i klassen. Likt fallet i Skellefteå tycks det viktigare att klaga i grupp, än att kommunicera respektfullt med läraren.

Självklart ska man som förälder få ifrågasätta och ställa kritiska frågor. Men detta slentrianmässiga klagande handlar om något annat. Det bottnar i föreställningen att man får bete sig hur man vill mot skolpersonal, vår tids slagpåsar.

Har dessa föräldrar reflekterat över vilka signaler de skickar till sina barn när de förminskar lärarens kompetens? \

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Paste this code as high in the of the page as possible: Additionally, paste this code immediately after the opening tag: