Demokrati

Provocerande förbudstankar i Skaraborg

Var tredje politiker i Skaraborg, vill att ”det ska vara förbjudet att publicera bilder som kan vara kränkande för religionsutövare”, enligt en undersökning genomförd av lokala medier. Tanken svindlar. Förstår politikerna vad de egentligen säger?

Krönika

Tryckfrihetsförordningen firar 250 år och med anledning av det har medier i Skaraborg undersökt politikernas syn på yttrandefrihetsfrågor. Resultatet är en smärre chock. Var tredje politiker i Skaraborg, vill att ”det ska vara förbjudet att publicera bilder som kan vara kränkande för religionsutövare”.

Tanken svindlar. Inser dessa politiker hur många skivor som skulle behöva förbjudas? Räcker det att bilderna förbjuds i skivaffärer och på affischer på stan, eller bör jag polisanmäla när jag på en fest ser Marilyn Mansons fjärde skiva eller Bad Religions logo?

Gäller den här fäblessen för förbud alla religioner? Anhängarna till UFO-religionen Heaven’s gate behöver vi inte oroa oss för (alla begick självmord 1997) men menar Skaraborgspolitikerna att det bör bli förbjudet att driva med scientologernas L. Ron Hubbard och raëlianernas Claude Vorilhon?

Om bara ”riktiga” (definiera det, snälla) urgamla religioner behöver respekteras, var drar vi gränsen för legitimerande ålder? Före 1823, så att vi slipper mormoner och Plymouthbröderna på listan? Förklara det för världens miljoner bahaier, vars religion grundades 1844.

Hur gör vi när religionerna kränker varann? Enligt islam var Muhammed den sista profeten, vilket gör bahaiers tro på en postislamisk profet till en ”provokation” (vilket är skälet till att de förföljs i Iran och Egypten).

Efter ett tänkt förbud mot kränkande bilder vore det väl fritt fram också för ”seriösa satanister” att ställa krav? ”Förbjud kristna bilder som avbildar vår vördade Lucifer på ett kränkande sätt!”

Ett förbud i den här riktningen öppnar dessutom för avancerad trollning. Nazister behöver bara låtsas konvertera till hinduism eller jainism och sedan bli sårade över att antirasister kränker swastikan. Eller varför inte kollektivt bestämma sig för att Hitler var Guds sändebud? Bevis på det? Sedan när behöver religiösa bevis för att få tro?

Ett förbud kräver ett straff för den som bryter mot det. Vad ska straffet bli? Det vore just snyggt om iranier som flytt teokratin för att få uttrycka sig fritt fängslades här istället! Skaraborgspolitikerna skulle få tackkort från ayatollan för gott samarbete.

Låt oss säga att straffet för detta brott skulle bli böter. Tror ni på allvar att till exempel Lars Vilks, som inte ångrat sig efter att ha varit på al-Qaida och ISIS dödslista i snart tio år, skulle rädas Skaraborgspolitikernas böter?

När Sveriges Radio först intervjuar en av dessa politiker, centerpartisten Leif Walterum (som sedermera tar tillbaka allt han sagt), förklarar han att det kan vara ”onödigt med … provokationer”. 

Problemet med det synsättet är att allt kan ses som ”provokation”, om man är ignorant nog: För en rasist är en blondin hand i hand med en svart man en provokation. För Paulus V var Galileis teckning av den heliocentriska världsbilden en provokation.

När Sveriges radio rapporterar om yttrandefrihetsundersökningen i Skaraborg skriver vi november 2016. Exakt nio år tidigare åtalades en brittisk lärarinna i Sudan, för att ha visat ”förakt för religiösa övertygelser”. Hon hade tillåtit sina sexåriga elever att döpa en teddybjörn till Muhammed. Dagen efter protesterade 10 000 på Khartoums gator och ropade slagord som ”ingen tolerans – avrättning. 

Vad utgör den ”onödiga provokationen” i detta fall? Reaktionerna, eller nallens namn? Är man rimligt funtad svarar man reaktionerna.

Låt oss hoppas att Skaraborgs övriga politiker gör som Leif Walterum till slut gjorde, och funderar ett varv extra i förbudsfrågan. 

Ett förbud i den här riktningen öppnar dessutom för avancerad trollning. Nazister behöver bara låtsas konvertera till hinduism eller jainism och sedan bli sårade över att antirasister kränker swastikan.

FOTNOT: Den här krönikan publicerades 2016-12-02. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.