Krönika
Vinster i välfärden
6 mars 2020 kl 05:00

Politiska experiment måste gå att avbryta i tid

Inom medicinen avbryts experiment om oväntade händelser uppstår. Men inom politiken finns inte samma spärrar, här finns ingen nödbroms alls. 

Det händer att jag försöker mig på förändringar i livet. Exempelvis tänkte jag att vår varma lägenhet skulle bli svalare om jag satte upp mörkläggningsgardiner. Men en av gardinerna föll ner och den andra kärvar. Experimentet föll alltså inte väl ut. Jag behöver köpa nya, av bättre kvalitet, eller komma på en annan lösning för att sänka temperaturen om somrarna.

Just så går förändringar till. Vi identifierar ett problem och tänker ut den rimligaste lösningen. Därefter prövar vi den. Om den lyckas är problemet löst. Annars måste vi hitta nya lösningar. Det gäller både i det privata livet och i det gemensamma. I forskning prövas hypoteser på löpande band, avfärdas eller bekräftas.

Samhällsvetenskapen är varken lika experimentell eller vetenskapligt genomförd som naturvetenskapen. Att den inte är lika experimentell må vara förståeligt: den mänskliga historien är tyvärr fylld av horribla samhällsexperiment. Samtidigt, hur ska vi komma framåt om vi inte prövar nya vägar? Problemet är inte experimenterandet i sig, utan att det genomförs helt utan vetenskaplig metod.

Inom mitt yrkesfält, medicin, får det som kallas adverse events oss att dra öronen åt oss. Som adverse event räknas ”Varje oönskad medicinsk händelse eller försämring av ett existerande medicinskt tillstånd, oavsett om det har samband med läkemedelsbehandlingen eller inte.” Om flera sådana uppstår, eller om en allvarlig händelse sker, avbryts studien.

Inom politiken saknas den bromsen. Experiment kan falla ut med vilka fatala konsekvenser som helst utan att någon åtgärd vidtas. Ta till exempel försöket att från skattemedel tillåta privata vinster till företag i välfärden, ett experiment som fått konsekvenser som ökad ohälsa bland skolbarn och deras lärare och försämrade skolresultat. Som lett till att skröpliga gamlingar fått kraftigt bantad hemtjänst med sänkt livskvalitet och ökad belastning på anhöriga som följd. Som bidragit till att sjukvården kapsejsat så pass att patienter dör i sjukhuskorridorerna.

Eller ta experimentet att sälja ut allmännyttans bostäder genom att ombilda dem till bostadsrätter, som fått bostadsbrist till följd, och döende stadskärnor där bara rika affärskedjor har råd att betala bostadsrättsföreningarnas ständigt ökande hyror. Bort med mysiga småbutiker, teatrar och fik.

Så länge det inte finns en broms för experiment som får oönskade följder, kommer också möjligheten att testa nya saker i samhället få svårare att vinna politiskt stöd. Om det i stället var så att experiment stoppades skulle politiker och deras partier bli mer benägna till förändring: visst, vi kan alltid pröva! Utan broms kan det innebära katastrof att rösta ja till en förändring, och samhället stannar i utvecklingen. När vi nu står inför stora politiska utmaningar, inte minst med klimatkrisen, behövs kreativitet. Vi behöver diskutera en massa nya förslag, och vi behöver pröva några av dem, och vi behöver kunna stoppa prövningarna.

Att reparera skadeverkningarna efter vinster i välfärden eller utförsäljningen av allmännyttan kommer att bli en lång och kostsam process. Det har pågått så lång tid, vore ansvariga politiker forskare i medicin skulle de sparkats ut från universiteten snabbare än Macchiarini. Sveriges befolkning är värda bättre än så. Dra i nödbromsen, ni som kan. Så skruvar  jag upp bättre gardiner.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.